Du byggde upp mig. Du stärkte mig. Du gav mig något ingen annat gett mig tidigare. Självförtroende. Nu... Ger du mig inget. Du river ner mig. Bryter ner mig i små små bitar. Allt för att du ska få må bra. Du släpper mig inte, men du vill ändå inte ha mig. Du ger mig hopp men när jag minst anar det tar du det ifrån mig igen.
Nu är jag ner bruten, svårt att stå. Svårt att göra något. Det är så du vill ha det. Du vill inte ha mig men ingen annan ska heller få mig. I dina ögon är jag inget. I dina ögon är jag skitet som ligger på marken. Något du kan använda som sista utväg om kvällen inte skulle gå bra för dig. Du och jag ska vara över. Du och jag ska inte finnas mer. Men ändå gör vi det. För att du vill det. För att du tycker det. Jag vill bli fri, fri från ditt grepp men jag kan inte komma loss. Jag kan inte springa och gömma mig, för vart jag än är hittar du mig. Du har hittat min svaga punkt. Och du utnyttjar den till Max. Du får mig att må dåligt, du får min hjärna att snurra mer än vad som är nödvändigt.
Jag vill få ett slut, ett slut. Ett riktigt slut, där du inte kan använda mig på detta sättet längre. Jag blir så trött på mig själv. Jag vill säga ifrån men kan inte. Jag vill sluta bry mig, men jag kan inte. Jag vill att du ska släppa mig, men det går inte. Det som jag än gång hoppades på finns inte mer. Jag måste gå vidare. Denna gången måste det ske på riktigt. Jag klarar inte detta. Jag vill inte mer. Du måste förstå hur mycket du förstör mig. Hur illa du gör mig. Men ärligt talat tror jag inte du bryr dig...
Det gör så ont. Att jag inte är stark nog att ta mig ifrån dig. Det gör ont i mig att ensamheten hittat tillbaka, det gör ont i mig att veta att det svek. Precis som de andra. Du är inte annorlunda, du är bara värre. Du spelar ett spel som jag inte klarar av längre. Du har höjt ribban och jag är inte beredd att satsa så högt. Jag är inte beredd att låta dig förstöra mig mer. Om det är möjligt. Jag måste våga. Våga öppna mina ögon och sluta blunda för sanningen. Sanningen står precis framför mig och ändå vägrar jag se den. Du och ja finns inte. Du och jag har aldrig funnits. Du lämnade mig. Nu måste jag lämna dig...

 

Må Bättre

30 november 2012 22:53

kram på dig Flickan! Du skriver verkligen en jättebra blogg. En polare till mig länkade den på facebook för ett tag sedan och nu följer jag din blogg varje dag efter jobbet. Kan lixom inte låta bli :-) Du skriver så bra. Jag har länkat till dig från min blogg :-)

/Lina

kram <3

http://må-bättre.se/battre-halsa

flickansliiv

1 december 2012 01:12

Vad härligt att höra att du läser! Värmer verkligen i hjärtat när du skriver att du tycker om det jag skriver. Vad fint att du länkat till mig från din blogg!!! Kram på dig lina!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...