Tillbaka till verkligheten, eller jag kanske aldrig lämnade den. Jag ville bog väldigt gärna bara försvinna och försöka täta ut allt som behövs. Men jag blev inte mycket klokare. Nästan tvärt om. Mer förvirrad än tidigare om det är möjligt. Jag vet inte hur jag ska hantera allt. Eller framförallt dig.
Du och jag, finns vi? Jag vet faktiskt inte. Vill du vi ska finnas? Vill jag? Så många frågor som inte har fått något svar, som kanske aldrig får något svar. Vad du vill är inte vad jag vill men hur kan vi ändå dras till varandra hela tiden. Vad är det som gör att vi slutar upp ihop. Kommer det bli något? Eller vi är bara tidsfördriv för varandra? Jag kan inte förklara hur det känns för mig just nu. Du säger att vi vet vad vi båda vill, men ingen av oss vill samma sak. Hur löser man det? Hur kan du leva i detta kaoset som vi hela tiden skapar?
Funderar inte du på detta? Undrar inte du vad som händer med mig ch mina funderingar. Eller du skiter i vilket. Jag vill tro att du bryr dig men jag vet faktiskt inte längre... Frågan är om du bryr dig när det passar dig. När du vill markera att ingen annan ska ta mig, då passar du på att bry dig. Men jg förstår mig inte på dig. Bryr du dig bör vi väl höras? Vi bör väl ses? Bör väl göra något? ....