Vem kunde ana detta? Vem kunde se detta komma? Inte jag, jag förstår nog fortfarande inte vad som hände igår. Ju mer jag tänker på det ju mer overkligt blir det.
Efter allt vi gått igenom trodde vi nått slutet, slutet på vår historia. Men det var nog fel av mig. Jag har förberett mig på att vi var över och började få tankarna på rätt plats igen. Började till och med fundera på om det inte var bäst för oss att vi delade på oss innan något verkligen hände...
Omställningen från det tänkandet till vad som hände är svårt att förklara. Mina känslor är fortfarande oroliga efter gårdagen konstiga händelse. Är detta på riktigt?
Telefonen ligger på bordet, luften är varm och jag sitter och solar. Har tagit fram en bok och tänker nu är det dags för mig att njuta lite av livet. Jag behöver ingen annan jag kan skapa min egen lycka. Jag intalar mig själv detta och ett leende smyger sig fram på mina läppar. Något som varit sällsynt de senaste dagarna.
Telefonen ringer, det är du som ringer. Jag ser ditt namn på displayen och vet inte om jag ska svara. Men ren nyfikenhet svara jag, kanske lite av rädsla för att jag gjort bort mig eller något har hänt.
Jag tar telefonen och sätter den mot örat. Min röst är skakig och nervös och din lika så.. Vad är det som händer? Varför ringer du mig? Och varför nu?
du ger mig inget svar. Du vill ses och jag kan inte neka dig. Jag tror det har hänt något. Mitt hjärta börjar dunka och blir varm i hela kroppen. Vad är det han vill? Jag förstår inte. Bar jag inte har gjort något dumt.
Efte några korta minuter är han på plats, på den platsen där allt en hån började och en gång slutade. Nu var han här igen och jag med. Samma plats men med andra känslor, andra värderingar, andra styrkor.
Han kramade om mig hårt. Han ville inte släppa men jag sänkte mina händer och drog till slut bort dem. Vi satt oss i soffan. Kunde känna hur svetten rann nerför min rygg. Lite av nervositet och lite av spänningen om varför han var här.
Han pratade länge och kunde inte titta på mig, han var nervös, skakade lite på rösten. Men jag kunde lugna den lika snabbt som jag förstod varför han var här. Det jag hade väntat på i över ett år var så nära. Så nära att jag kunde känna det, nästan ta på det. Nu hade han förstått, nu hade han äntligen förstått att vi var ämnade för varandra...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...