Helgen har glidit förbi, lite för snabbt. Men jag har fått många svar. Framförallt svar som jag inte tror jag ville ha. Nu står jag här igen, sårad, ledsen och ensam. Helt plötsligt känns de flesta personerna som finns runt mig opålitliga. För något du gjort mig tvivlar jag på alla. Du visade mig något som jag inte sett förr men samtidigt visade du det för så många andra. Jag trodde jag var speciell för dig, precis som du var speciell för mig. Men du valde att vara speciell för fler tjejer än mig. Du valde att såra mig, du valde att förstöra mig. Nu finns där inget kvar. Inget. Jag har inga känslor kvar för dig nu.
Återigen har jag låst mitt hjärta inne. Lite längre in än förra gången. Tagit ett extra lås, både med nyckel och kombination. Nu är jag trött på allt, trött på att alltid stå ensam kvar, på att alltid vara den som måste bli sårad. Jag hatar det. Jag hatar det. Jag hatar mig själv för att jag låter mig luras gång på gång! Hatar mig själv för att jag inte vågar ta konflikten med mig. Hatar mig själv för att jag inte vågar ställa några krav på dig. Och nu står jag här igen med tomma händer, vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer. Trött och trött nu är det dags att stå på egna ben, ta tv i livet och kasta bort nyckeln till hjärtat och låta det stanna där! För mer orkar jag inte