Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag har haft en känsla av att allt inte är rätt, att vår vänskap inte är så bra som jag vill tror. Jag försöker och försöker men jag får inget tillbaka. Vi bestämmer dagar att ses och hon ställer in. vaje gång. Bara en liten stund precis innan vi ska ses. Jag är så trött, så bitter på hela situationen och har föröskt att berätta detta för henne. Men istället för att hon förstår mig landar problemet på mig och att jag är en dålig kompis som beter mig så och gör henne ledsen, när det själva verket är tvärt om. Vi är vuxna människor men i denna relationen är vi som tonåringa igen. Hon sviker mig på många olika sätt, gång på gång men hur mycket jag än förklarar förstår hon inte mig och nu känner jag mig rädd för att förklara hur jag känner eftersom allt alltid landar på mig, för hon kan aldrig göra något fel. Jag är inte felfri, det skulle jag aldrig påstå men jag sviker inte mina vänner, jag säger inte saker som jag inte kan lova, jag vill finnas där för mina vänner och hjälpa dem genom allt som är jobbigt och allt som är bra. Det tycker jag är en bra egenskap som vän. Men när det inte gäller för båda blir det en konstig situation, en situation som jag inte riktigt vet hur jag sak hantera. Hon är ju fortfarande min vän men vi glider längre och längre ifrån varnadra och jag vet inte hur mycket mer tid det är värt att spendera på en realtion som inte leder någonstans, där båda inte värdesätter den på samma sätt. Kanske är det dags att lämna personer bakom sig som tar engergi och spendera den energin på de personer som vill ha den och ger tillbaka det. Mycket tankar och funderingar, trodde inte det skulle vara så mycket drama när man blev äldre men tydligen gillar personer att ha det i sitt liv oavsett ålder....