Direktlänk till inlägg 7 juli 2013
Finns så mycket att skriva, så mycket jag vll berätta. Men kan inte. Mina ord har svårt att bilda meningar, svårt att förstå mina känslor. Känslor som jag en gång hade kontroll över, en gång visste vad det var. Nu är allt borta, inget är som det skulle vara.
Här står jag, på en plats som jag hoppades att jag aldrig skulle behöva vara med dig igen. En plats jag varit så många gånger förut, och ändå lär jag mig aldrig. Mitt hjärta är sårat, min kropp är livlös. Verkar inte finnas något som jag göra mig hel igen. Du skadade mig, du byggde upp mig som så många gånger förr och sen fick du min värld att rasa samman. Jag orkar inte mer, jag vill inte mer...
Varför kan jag inte sluta tänka på dig? Varför kan jag inte bara acceptera att det är slut? Finns det någon förklaring? kanske är det för att mitt hjärta tillhör dig, kankse är det för att min kropp längtar efter din närhet. Hela jag saknar dig, så mycket att det gör ont. Jag vill du ska komma tilbaka, vill att du ska ändra dig, vill du ska vara med mig igen....
att tänka att du skulle kunna vara med någon annan just nu, krossar mitt hjärta. du krossar det även när du tror du skonar mig. varför kan aldrig jag få ett lyckligt slut? Är mina kapitel redan slut? kanske finns det inte tillräckligt många sidor i min bok för att jag ska få ett lyckligt slut...
Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...
Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...
Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...
Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...
Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|