You think you're smart, but you're not
You think you're funny, but you're not
You think you're handsome, but you're not
You think you're awesome, but you're not
You think you're mine, but you're not
So many things I like to say to you but I can't. You're think you have everything figured out, but you haven't. You're so lost and I can't help you find you're way. Because you're not mine anymore and you never will be again

Man slutar helt enkelt aldrig att förvånas av vad andra människor, eller personer som man känt något för, gör. Du säger med ditt sätt att vara på att det finns något, jag vet att det finns en mening med att vi gör som vi gör. Men just nu har du tagit det till en helt annan nivå, en nivå jag inte trodde jag skulle få uppleva med dig. Fast jag vet att jag aldrig ska sluta förvånas av människor så blir det en besvikelse när du leker med mig, leker med mig på ett sätt som är helt konstigt, ett sätt som ingen förstår. Ett sätt där du visar det för mina kompisar, ett sätt som får mig att hata. Det får mig att må dåligt, får mig att bli ledsen, får mig att börja tänka att alla är ni lika, sårar en så sårar alla.
Du finns ändå kvar på något sätt, jag kan inte låta dig gå, även om jag har bestämt mig för att du aldrig ska få komma mig nära igen så vill jag ha dig där. En liten del av dig behöver jag, den delen som får mig att må bra, den vill jag ha. Jag kommer aldrig släppa in dig igen, på något sätt tror jag du anar det. Jag kommer aldrig ge dig en chans till men jag kommer heller aldrig glömma dig. Jag vill ha dig där men ändå inte. Du är en oslipad diamant, du är helt fantastisk när du vill men i nästa stund är du djävulen själv.
Ärligt så tror jag inte du vet vad du vill, och det är okej, för det vet inte jag heller. Jag tror inte jag vill ha dig, för hade jag velat det hade jag inte kunnat stänga mitt hjärta för dig. Men du sårade mig, väldigt djupt. Det är något du inte vet, det är något som ingen kan förstå. Jag kan inte förklara hur ont det gjorde för någon. Jag visste du var fel, och jag vet att du är fel men ändå fortsätter jag. Jag vet hur detta kommer sluta och ingen av oss kommer gilla det men det kommer bli ett slut. Ett slut som du förstår, ett slut som du valde när du sårade mig. Ett slut på dig och mig väntar runt hörnet.
Jag är ledsen för att du sårade mig, jag är ledsen att jag inte kan släppa in dig mer. Men mest av allt är jag ledsen för att jag fick stänga mitt hjärta igen. Jag vet inte om jag kommer våga öppna det igen, någonsin.
Jag är jag, och ingen annan. Du är du , och ingen annan. Du vill vara du men jag vill inte vara mig. Jag vill bort från dig, jag vill, Gud vad jag vill! Men jag kan inte. Jag är rädd, rädd för dig. Rädd för dina känslor, rädd för att bli lämnad. Även om du redan lämnat mig är jag rädd att du ska göra det. Jag har dig hellre kvar och stänger något som är så viktigt för mig än att förlora dig för jag klarar inte det. Du är för värdefull och det vet du om.....