Alla inlägg den 30 november 2012

Av flickansliiv - 30 november 2012 22:52

Du byggde upp mig. Du stärkte mig. Du gav mig något ingen annat gett mig tidigare. Självförtroende. Nu... Ger du mig inget. Du river ner mig. Bryter ner mig i små små bitar. Allt för att du ska få må bra. Du släpper mig inte, men du vill ändå inte ha mig. Du ger mig hopp men när jag minst anar det tar du det ifrån mig igen.
Nu är jag ner bruten, svårt att stå. Svårt att göra något. Det är så du vill ha det. Du vill inte ha mig men ingen annan ska heller få mig. I dina ögon är jag inget. I dina ögon är jag skitet som ligger på marken. Något du kan använda som sista utväg om kvällen inte skulle gå bra för dig. Du och jag ska vara över. Du och jag ska inte finnas mer. Men ändå gör vi det. För att du vill det. För att du tycker det. Jag vill bli fri, fri från ditt grepp men jag kan inte komma loss. Jag kan inte springa och gömma mig, för vart jag än är hittar du mig. Du har hittat min svaga punkt. Och du utnyttjar den till Max. Du får mig att må dåligt, du får min hjärna att snurra mer än vad som är nödvändigt.
Jag vill få ett slut, ett slut. Ett riktigt slut, där du inte kan använda mig på detta sättet längre. Jag blir så trött på mig själv. Jag vill säga ifrån men kan inte. Jag vill sluta bry mig, men jag kan inte. Jag vill att du ska släppa mig, men det går inte. Det som jag än gång hoppades på finns inte mer. Jag måste gå vidare. Denna gången måste det ske på riktigt. Jag klarar inte detta. Jag vill inte mer. Du måste förstå hur mycket du förstör mig. Hur illa du gör mig. Men ärligt talat tror jag inte du bryr dig...
Det gör så ont. Att jag inte är stark nog att ta mig ifrån dig. Det gör ont i mig att ensamheten hittat tillbaka, det gör ont i mig att veta att det svek. Precis som de andra. Du är inte annorlunda, du är bara värre. Du spelar ett spel som jag inte klarar av längre. Du har höjt ribban och jag är inte beredd att satsa så högt. Jag är inte beredd att låta dig förstöra mig mer. Om det är möjligt. Jag måste våga. Våga öppna mina ögon och sluta blunda för sanningen. Sanningen står precis framför mig och ändå vägrar jag se den. Du och ja finns inte. Du och jag har aldrig funnits. Du lämnade mig. Nu måste jag lämna dig...

Ovido - Quiz & Flashcards