Är vänner verkligen vänner? Vill dina vänner alltid det bästa för dig? Svaret på frågan har jag tyvärr inte. Ibland hade jag behövt veta om det som vännerna säger om dig är sant. Om de verkligen känner dig bättre än vad jag gör.
Det går rykten, eller inte rykten direkt utan mer skvaller. Skvaller som får mig att tänka om jag verkligen känner dig. Jag vill verkligen tro att jag har fått lära känna dig till en viss del, men i deras ögon vet jag inte alls vem du är och var dina avsikter är. Det enda jag hör därifrån är en massa elaka saker om dig, vad du gör och hur du är. Men vad vet dem egentligen? Kanske är du ditt riktiga jag när du är med mig... Eller kanske inte...
När de pratar om dig framstår du som en ond människa, en självisk människa som inte kan tillföra mig något gott. De säger hemska saker som får mig att omvärdera dig, som nästan får mig att tycka illa om dig.
Det gör ont, ont i hela min kropp, håren reser sig på armarna när jag tänker på allt som sägs, allt jag fått höra. Jag vill tro att du vågar visa mig en liten del av dig själv. Jag vill tro att jag förstår dig, jag vill tro att vad du och jag hade var ärligt och rent, kanske till och med något fint. Något som var värdefullt för mig.
Jag vet att vi är lika, på många sätt. Tankarna för oss tillsammans men också dras vi ifrån varandra. Sättet vi beter oss på är lika. Vi är så lika. Så rädda. Så rädda för vad som kan hända. Så rädda för att släppa någon nära. Alla måste hållas ifrån hjärtat, alla måste hållas på avstånd. Det kan bli farligt, mycket farligt om man visar något. Man kan bli sårbar igen!
Det som får mig att tänka just nu är om du inte är ärlig när vi träffas, är du ärlig med någon? Det gör ont i mig att tro att du måste låtsas framför mig, det gör ont i mig att tro att vi spelar spelet även när vi är själva. Jag vill tro på att det vi har är ärligt, men tankarna försvinner hela tiden bort till ryktena. Tänk så är du inte den personen jag "känner", då är allt bara ett spel. Jag vill få bort dessa tankarna men de jobbar sig hela tiden tillbaka. En gång var du någon för mig, men just nu är du ingen för mig. Ingen som är värdefull, ingen som betyder något. Allt detta snurrar runt som ekon i huvudet, du är ingen för mig! Jag vill du ska vara någon för mig men du försvinner, längre och längre bort från mig. Du var borta för länge sen från mitt hjärta men nu försvinner du mera. Så mycket att jag inte vet hur jag ska hantera allt.
Du var en gång väldigt värdefull för mig. Du var en gång någon speciell för mig. Du var en gång i mitt hjärta. Du var en gång någon som jag höll kär. Nu är du värdelös för mig, nu är du precis som alla andra, nu är du någon jag håller mig borta från. Du var allt, nu är du ingen. För mig.