Vi som aldrig skulle vara med varandra har funnit vägen tillbaka igen. Är den trygg? Är den säker?
Du och jag är ett, vi är tillsammans. Det är du och jag. Men varför tvivlar jag då? Varför funderar jag på om detta är rätt? Jag har jagat detta så länge, jag kan inte minnas när jag började. Sårad så många gånger, gråtit så många tårar för dig. Och nu när det ska vara värt det så kommer andra funderingar...
Fortfarande inte riktigt säker på att det är detta du vill, orolig för att du ska ångra dig igen. Vaje gång du säger "jag älskar dig" hugger det till i mitt hjärta. Kanske är det sista gången du säger så innan du vänder mig ryggen igen. Mitt hjärta tål inte mer. Men ändå stannar jag.....