Allt rullar på, du och jag är som ett igen, lite som vi var då. Jag menar innan. Men vad är detta då? En lek, ett spel eller är vi bara ute på helt fel väg?
Att vi spelar ett spel vet alla, även vi själva. Vi spelar det lite för bra ibland för vi förlorar varandra någonstans på vägen. De dagarna vi setts har varit underbara, skulle vilja säga lite för bra för att vara du och jag. Inget dåligt har hänt. Än. Suck! Vi vet båda att det kommer. Dagen vi förstör allt kommer komma, men jag vill inte. Du börjar bli viktig för mig igen. Du börjat växa inom mig, du har en plats någonstans hos mig, men vet ibte riktigt var. Du är fin, väldigt fin. Du är lite galen, men det är jag med. Du och jag är lika fast ändå inte. Något finns hos dig som inte finns hos någon jag träffat. Du har något som får mig att tänka två gånger innan något kommer ur min mun. Du får mig att fundera, du får mig att smälta. Alla mina regler är borta när jag är med dig, alla. När vi är ifrån varandra sätter jag upp nya, jag följer dem någon gång sen försvinner dem, du får mig att glömma. Du får mig att leva, att må bra. Jag lägger mycket på dig, jag vet.
Jag är rädd, rädd för att förlora dig. För vad händer med mig då? Blir det som förra gången du lämnade mig? Jag vill ju inte det. Jag vill vara med dig och att du ska vilja vara med mig. Det finns så mycket, mycket som du inte vet om mig. Men jag tror du vet, eller hoppas att du vet att jag vill vara med dig, bara dig...