Här ligger jag, där ligger du. Innan låg vi tillsammans men inte ikväll, inte inatt. Du förstår att något är fel men ändå väljer du att inte bry dig. Ryggen har varit emot dig och ändå försöker du inte ta reda på vad som hänt. En gång engagerade du dig, en gång ville jag vi skulle bli sams.
Du somnade, här ligger jag vaken. Vaken i din säng, din lägenhet. Här är jag, inte vi. Jag. Helt själv igen. Jag vet inte vad som gör mig mest besviken, att jag är vaken själv och är ledsen eller när vi är vakna är jag ändå ledsen.
Planen har ändrats. Tillbaka till hur det en gång var, jag väntar på dig. Du gör saker men vad gör jag? Jag försöker vara som dig, men vad hade hänt med oss då? Du förstår mig inte längre, du vet så lite om mig igen. Felet är att jag orkar inte berätta för dig mer, jag börjar bli osäker på om det jag en gång kämpade så hårt för att få inte varit värt det till slut...