Försöker verkligen passa in, försöker verkligen. Men det är något som gör att det inte fungerar. Jag har stängt in mig själv och mina känslor. Jag har stängt dörren till all skit som pågår just nu. För jag orkar inte mer. Jag orkar inte ta mig upp, orkar inte tänka, orkar inte bry mig, orkar inte leva.
Allt är instängt, låst och återigen dolt. Allt måste glömmas, även om det inte går. Så många sår som är oläkta måste gömmas, plåstras om och hoppas att de glöms bort och aldrig rivs upp igen.
Allt som pågår nu får mig att tappa fästet på jorden. Jag svävar, längre och längre ifrån marken under mig. Jag vill försvinna, jag vill bort. Jag klarar inte mer. Klarar inte dessa spelen som alla spelar. Klarar inte av att inte kunna lita på någon. Klarar inte mig själv längre. Vill inte vara själv längre.
Min bästa vän mår dåligt. För min vän måste jag ställa upp. Det gör jag alltid. Jag sviker aldrig, men hon sviker. Jag finns alltid där även om hon inte alltid är där för mig. Jag känner henne, även om hon inte känner mig. Hon behöver mig just nu. Jag måste låtsas att allt är okej. Jag måste få henne att må bra. Jag har mig själv att skylla när det gäller hur jag mår. Jag har aldrig tagit tag i vad som hänt mig. Aldrig. Jag kommer aldrig göra det. Jag vill bara glömma.... Jag vill bara försvinna... Kanske kan jag göra det när jag räddat min bästa vän från den dåliga perioden hon är i just nu. Kanske då kan jag bli fri, fri från denna skit världen. Iväg till en Plats där jag kan få vara, där jag kan få leva. Leva mitt liv!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...