Varje dag börjar likadant, varje kväll avslutas på samma sätt. Tröttsamt, enformigt. Det är tusen känslor roll up in one. Kan inte jag kontrollera situationen vem kan det då?
Jag är nere på botten alltför ofta nu, jag har så svårt att klättra upp igen. Ibland känns det inte lönt för hur jag än gör hamnar jag på botten igen. Jag börjar nog på något sätt att ge upp, börja att tvivla på om det kommer bli bättre. Hur man än gör blir man bara besviken. Fast jag har slutat att bli besviken nu också, vad gör det mig till då? En person med ännu mindre känslor? En person som inte känner längre?
Tröttheten tar ut sin rätt, inte en lugn dag på nästan ett år, aldrig någon att lita på, istället fler som sviker. Det gör att man inte kan sova lugnt, det gör en orolig för man vet inte vem det är som kommer såra härnäst. Det är bara att vänta och se. Det är tragiskt men man måste ta vara på nutiden för imorgon kanske den är borta, imorgon kanske inte finns. Så trött men kan ändå inte sova, så ledsen men kan ändå inte gråta, så arg men kan ändå inte skrika. Så många känslor som finns inom mig som inte får komma ut, så mycket tankar som aldrig får bli verklighet. Vad är det för liv jag lever?
Livet som finns nu är alltifrån vad jag hoppats på. Detta livet är inte mitt liv. Detta tillhör inte mig. Jag är fast i någon annans liv och kan inte ta mig här ifrån. Jag vill åka iväg, långt iväg där ingen kan hitta mig, ingen kan nå mig, framförallt där ingen kan skada mig. Min rädsla för att bli mer skadad finns hos mig alltid. Mer eller mindre. Den försvinner aldrig. Jag har inget som håller ihop mig längre och skulle någon skada mig igen är det kört, livet är på en skör tråd, en tråd som kan brytas när som. Jag vill inte vara någon som inte känner, någon som är Kall. Men vad har hänt med mig? Jag har fått lida mer än vad som är rimligt, jag har fått ta skit som jag inte värde fått ta, jag har blivit utsatt för något som jag inte kunde förhindra. Jag har blivit sårad av dem jag älskat som mest.
Nu skyddar jag mig själv. Skyddar detta livet som inte är mitt, som jag stulit. Jag måste skydda det med det lilla jag har kvar. Liggandes ner försöker att kämpa mig upp igen. Än en gång är jag påväg upp men kommer jag bli stående denna gången, kommer någon slå mer mig på vägen ? Kanske är det inte så konstigt att jag är rädd för att känna....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...