Hjärtat krossas och krossas. Så många gånger att man tappat räkningen. Finns det någon som inte kommer göra det?

Två personer. Den ena helt krossad. Totalt Nerbruten. Ångesten gör att personen hamnar i fosterställ ing mitt på golvet. Lägger kinden mot golvet och släpper tårarna. Tårarna som strömmar mot golvet. Inget kan få dem att sluta. Inga snyftnings hörs. Men lyssnar man riktigt noga kan man höra tårarna landa på det kalla golvet. Det hjälper inte att försöka torka bort dem, för innan de är borta är nästa redan på väg. Magontet bara växer. Känner för att kräkas, känner för att aldrig behöva resa sig upp igen. Aldrig behöva göra något. Sorgen av förlusten är för stor. Så stor att det inte finns något hopp längre. Inget hopp på att kärleken kan laga det brustna hjärtat.
Den andra personen. Känner vinsten. Känner friheten. Känner glädje. Viljan att börja om på nytt. Viljan att ta tag i livet och göra det som man verkligen vill. Kanske hitta någon som man kan dela det med. Nya äventyr varje dag. Nya möjligheter att göra sitt liv lite bättre för varje dag som går. Viljan att sträva efter det bästa har bara börjat.

Så olika det kan vara. Två helt olika världar som en gång i tiden var densamma har nu splittrats. Splittrats och förstörts. Aldrig någonsin kommer den återförenas. Aldrig. Två personer som varit med om samma sak, men ändå känner så olika. Ändå finns det ingen likhet, inget som går att jämföra, inget. Because when a heart breaks no it don't breakeven....