What to say? What to do? Vet inte riktigt hur jag ska förklara vad som händer inom mig. Kan vara för att jag själv inte förstår.
Jag försökte ignorera dig, fast inte helt. Bara lite. Försökte ändå få dig att förstå att jag är där, för ville inte du skulle missa mig. Men det gjorde du inte heller.
Jag kände blickarna du gav mig. Jag kändes känslorna inom mig blossa upp igen. Jag kände ledsamheten att inte få röra. Inte få pussas. Inte få kramas.
Jag ville vara bredvid dig. Hålla din hand. Små snacka lite. Kolla djup in i dina ögon och veta att vi båda känner samma sak. Jg ville du och jag skulle komma dit ihop, gå hem ihop, göra allt ihop.
Du gick, efter en stund. Gav mig inget. Inget alls. Mer än nya tankar. Stack du för att situationen blev jobbig? Stack du för att vi inte kunde göra som innan? Stack du för att träffa någon annan?
När jag tänker på att du skulle träffa någon annan, gör det ont i mig. I hela kroppen mår jag dåligt. Hela jag skakar. Hela jag mår väldigt dåligt. Hela jag vill bara försvinna bort. Varför Vill du inte vara med mig? Varför kan det inte bara vara enkelt? Snälla låt det vara enkelt.
När du gått tog du en bit av mig med dig, som alltid. Andra killar började kolla åt mitt håll. Andra gav mig den uppmärksamheten som jag önskade jag kunde få av dig. Men inget betydde. Inget var värt att kämpa för, ingen där var du, ingen där var i närheten av dig. Kanske är det fel att jämföra men det du och jag har kan jag inte hitta med någon annan. Ingen alls. Du och jag skulle blivit vi. Det är allt jag säger...