Nu är vi här igen. På samma plats. Samma ställe. Känns som tide har stått stilla. Men många månader har passerat sen vi stod här sist. Ändå känns det som det var igår. Blir slutet detsamma?
Den dagen försvann mitt hopp, den dagen försvann tron på allt. Den dagen försvann känslorna jag fått uppleva med dig. En av de dagarna jag helst hoppas att jag kan glömma. Men nu stå vi här igen. I samma gamla kläder, samma gamla skor, vid samma gamla vägskäl. Vilken väg ska vi ta?
Vägen du valde sist, var inte den vägen jag valde. Jag är rädd för att det ska hända igen. Att du väljer att gå ena hållet och jag väljer andra. Jag vill ta din hand. Jag vill att du visar mig vägen, jg vill gå ditt håll, jag vill vara där du är. Men för att jag ska göra det måste du ge mig tillbaka mitt hopp och mina känslor. Du måste ge tillbaka allt som du tog ifrån mig. Men jag vet inte om du kan det. Men jag hoppas, jag hoppas att u lämnar tillbaka det så du och jag kan få fortsätta att klura ut vägen vi ska vandra tillsammans.