Jag trodde det hade förändrats mellan oss. Eller hoppades jag bara det. Var det vara något som fungerade i mitt huvud? Var allt bara en lögn? Ingen vidare start på 2013 det....
Jag trodde vi hade passerat tröskeln, trodde vi var på väg någonstans. Mot ett mål. Eller iaf ha en väg strukturerad framför oss. Men inget av detta verkar finnas. Inget verkar ha förändrats. Var du bara för full sist? Var det därför du vågade öppna upp dig?
Jag känner mig hemsk. Hela jag är som en vandrande mina , som bara väntar på att explodera. Jag ville det skulle vara annorlunda. Jag ville du skulle släppa in mig. Och den kvällen gjorde du men nu stänger du ute mig igen. Kallare än någonsin. Finns det ingen chans för oss? Berätta det isf. Gör slut på mitt lidande. Gör slut på den olidliga väntan.
Jag gillar dig och du gillar mig. St vet vi båda två. Men varför är det så svårt? Vad är det som är så svårt för dig? Du måste bestämma dig. Du måste göra ditt val. Antingen är du med mig eller låter du mig gå. Valet är ditt men något beslut måste tas. Du vet var jag står. Men jag vet inte var du står. Snälla gör detta för min skull. Ta tag i situationen och släp mig lös, eller håll mig kvar...