Hur är deg möjligt? Hur kunde detta hända? Frågor som jag inte riktigt hittat något svar på än. Kanske frågor som aldrig kommer få några svar heller.
Nu är det dags för nya tag. Nya möjligheter. Ny inställning. Ett nytt liv. Bara glömma det gamla och fokusera på allt som är bra. Vad höll det? Fem minuter? Sen började jag inse vilken verklighet jag lever i. En verklighet där problem inte blir mindre utan istället växer. Jag lever i en värld där min verklighet är något jag vill fly ifrån, något dom är då jobbigt att jag inte vet hur jag ska handskas med den.
Under perioden du och jag träffades fanns det en del av mig som hoppades att du och jag var verkligheten, och under ett tag kändes det som det var du och jag mot världen, vi två. Kändes som min ångest för verkligheten började lätta. Kanske spela lite mindre roll. Men återigen lurades jag. Du svek mig. Precis som alla andra gjort. Jag ville du skulle vara annorlunda, men du var av samma skrot som dem andra. Du lät mig falla för dig igen, du lät mig luras av din snällhet. Du lät mig få känna glädje.
När du lämnade mig första gången lovande jag mig själv att inte lita på någon ändå tog du dig tillbaka. Sen ångrade du dig igen. Du tog återigen tillbaka allt och vi stod på samma ställe som vi gjort innan. Frågorna är om det är fel på dig och mig som par? Är det mig du inte vill va med? Eller det är sanningen du säger. Du är inte riktigt där än? Förvirrade tankar som inte har någonstans att ta vägen, men nu är det definitivt, du och jag är över. Tror inte du förstår det, men det är sanningen. Det är det du får leva med, kanske är de det du vill. Ha ett liv utan mig.... Vad vet jag?