Hjärtat krossas och krossas. Så många gånger att man tappat räkningen. Finns det någon som inte kommer göra det?

Två personer. Den ena helt krossad. Totalt Nerbruten. Ångesten gör att personen hamnar i fosterställ ing mitt på golvet. Lägger kinden mot golvet och släpper tårarna. Tårarna som strömmar mot golvet. Inget kan få dem att sluta. Inga snyftnings hörs. Men lyssnar man riktigt noga kan man höra tårarna landa på det kalla golvet. Det hjälper inte att försöka torka bort dem, för innan de är borta är nästa redan på väg. Magontet bara växer. Känner för att kräkas, känner för att aldrig behöva resa sig upp igen. Aldrig behöva göra något. Sorgen av förlusten är för stor. Så stor att det inte finns något hopp längre. Inget hopp på att kärleken kan laga det brustna hjärtat.
Den andra personen. Känner vinsten. Känner friheten. Känner glädje. Viljan att börja om på nytt. Viljan att ta tag i livet och göra det som man verkligen vill. Kanske hitta någon som man kan dela det med. Nya äventyr varje dag. Nya möjligheter att göra sitt liv lite bättre för varje dag som går. Viljan att sträva efter det bästa har bara börjat.

Så olika det kan vara. Två helt olika världar som en gång i tiden var densamma har nu splittrats. Splittrats och förstörts. Aldrig någonsin kommer den återförenas. Aldrig. Två personer som varit med om samma sak, men ändå känner så olika. Ändå finns det ingen likhet, inget som går att jämföra, inget. Because when a heart breaks no it don't breakeven....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...