Känslorna varierar från dag till dag. Från glädje till sorg. Från skratt till gråt. Från att bry sig till att bara rycka på axlarna. Det är mycket just nu. Det är lite för mycket ibland. Hur ska jag hantera allt?
Det är mycket i livet som börjar falla på plats. Men änndå så många bitar som inte passar någonstans. Kanske gör jag allt för svårt? Kanske är det mitt fel att bitarna inte passar....
Det mesta som händer nu är kaos, allt är egentligen skit. Men min reaktion förändras inte. Ett lätt ryck på axlarna sen går jag vidare, som om inget har hänt. Allt flyger förbi mig men tar en liten bit av mig med sig. Kanske är detta ett bevis på att jag gett upp? Är hoppet också borta?
Jag vill Inte det ska vara det men kanske är det dags att erkänna sanningen. Jag orkar inte bry mig, jag bara orkar inte mer. Inget bekommer mig längre. Sorgen i mitt hjärta som alltid funnits där är oförändrad....