Så mycket jag bara skulle vilja lämna där. Så mycket som inte är värt att tänka på. Så mycket som jag klara mig utan. Men ändå, finns det där hela tiden. Jagar mig. Från dag till dag. Kan det inte försvinna?
Trodde att framtiden skulle bli annorlunda. Trodde jag skulle bli annorlunda. Men när jag tänker tillbaka, är jag fortfarande på samma plats som jag var för ungefär 5 år sedan. Problem är dem samma. Jag har inte förändrats. Eller kanske lite men mina problem är dem samma.
Det som hände för mer än fem år sen finns fortfarande kvar. Det finns fortfarande här hos mig. Jag har förakt stöta bort det. Men det går inte. Det hemsöker mig varje kväll jag ska sova. Varje vaken minut finns det i mitt bakhuvud.
Jag låtsas som att det inte finns. Låtsas som det inte gör mig illa längre. På så vis skyddar jag mig lite. Jag vill bli av med skulden men det verkar jag aldrig bli. Jag vill släppa det och bara gå vidare. Jag vill inte behöva känna mig smutsig längre. Inte behöva känna mig som jag är nere på botten och aldrig kommer komma upp. Jag vill bli ren. Jag vill bli fri från allt detta.
Kan jag någonsin bli fri? Ingen vet vad som hänt. Det är knappt jag själv minns. Eller jo, jag minns dagen som igår. Vad som var på tv. Vad jag hade på mig. Vad han hade på sig. Lukten i rummet. Sängkläderna på sägen. Lyset i fönstret. Och smärtan. Gråten. Ångesten. Maktlösheten.Värdigheten som blev bestulen. Allt bara försvann. Allt blev som ett svart hål. Det sög åt sig allt, till och med mig.
Nu är jag någon annan. Någon som jag nog egentligen inte skulle vara. Jag får leva ett liv som jag inte förtjänar. Jag får leva med minnen som jag inte förtjänar. Jag får bära runt på något så tungt att jag själv ibland inte orkar med livet. Är det så det ska vara?
Ska jag bli straffad för något som jag inte förtjänar? Är det rätt? Har jag förtjänat allt detta så är livet inte värt att leva. Jag vill bara glömma. Jg vill bara bort. Jag vill bara få väck allt. Alla minnen, alla bilder som finns i huvudet.. Allt. Kan det inte bara få försvinna?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...