Nytt kapitel, nya tag. Är detta slutet? Är detta början? Hur vet man vad som är vad? Är rädd, rädd för de kapitelna som ska skrivas, rädd för de som har blivit skrivna. Rädd för förändring rädd för att stå kvar. Vad är det som sker?
Svårt att förstå. Rädslan gör det jobbigt för mig just nu. Den har lockat fram många dåliga sidor hos mig. Många misstag som hade kunnat ändras om den inte hade funnits. Många saker som varit annorlunda. Kanske hade jag varit annorlunda.
Fick höra en sak idag, en person sa till mig att jag var en fantastisk person med ett väldigt fint hjärta. Första känslan som slog mig var lycka. Glädje. Det värmde i mitt hjärta, i hela min kropp. Men sen kom tanken. Rädslan. Tvivlet. Varför sägs detta? Jag blev kall, hela kroppen frös till is. Jag kunde inte röra mig. Mina händer började darra och ögonen blev tårfyllda. Detta var mitt sätt att reagera på vad denna person sa. Jag blev arg, ledsen och besviken på mig själv. Är jag inte värd bättre än mina egna tankar? Varför kan jag inte lita på någon annan? Varför kan jag inte ta en komplimang.
Är rädd. Rädd för mig själv. Rädd för dig, rädd för oss. Vi finns ju inte mera. Varför är jag fortfarande rädd? Jag skulle skriva nya kapitel inte kolla tillbaka på den gamla. Låta dem vara. Låta dig vara. Men ändå. Ändå finns du där. Ändå om jag säger stopp fortsätter du. Du kan hantera min rädsla, du kan hantera mina fobier, du kan hantera mig. Jag vill ha dig men ändå inte. Du är ite värd mig. Du väljer att ljuga och uppföra dig illa. Jag behöver inte det, men jg behöver dig. Jag vill ha dig. Bara dig, inte allt skit som kommer med dig! Jag vill övervinna mina rädslor med dig, jag tycker jag förtjänar det. Men kanske är det för mycket begärt, kanske är det dags för mig att inse. Du kommer aldrig hålla min hand genom detta. Den som är ensam är starkas, tillsammans är vi svaga...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...