Små, små bitar som faller. De faller sakta men säkert ner mot marken. Marken tar emot dem med öppen famn. Ett krossande ljud hörs. Nu har bitarna slagit emot marken. En bit flyger det håller, en annan ligger kvar. En tredje försvinner helt och den färjade klarar sig med endast en synlig spricka.
Någon är stressad, någon försöker samla ihop alla. Förtvivlat letar någon efter alla bitarna. De måste finnas här, alla måste hittas. Någon ser biten med spricka i. Kanske kan den lagas. Kanske kan den tejpas ihop. Sprickan är ju inte så stor. Samlar ihop de andra bitarna som går att hitta. Tittar sig förtvivlat omkring. Inser att alla bitarna finns inte. Det är några som är borta. Några som inte går att finna. Var är dem? Vad händer nu? Bitarna som finns utgör bara en tredjedel av flickans stora hjärta. Nu har det krympt, inte finns det mycket kvar. Delarna som är kvar är inte ens hela. Det kommer inte ta många dagar innan allt trillar samman och hjärtat slutar att fungerar, slutar känna, slutar hoppas.... Kroppen slutar fungerar. Lungorna stängs av, ögonen blundar. Man hör det sista slaget från hjärtat... Nu är allt äntligen över

Så många vägar, Så många möjligheter.svårt att förstå, svårt att välja. Svårigheterna är stora. Valet är mitt. Bara mitt...
Du och jag är över. Eller jag tror det påriktigt denna gången. Jag tror inte heller vi kommer hitta tillbaka till varandra igen. Känns inte som det. Jag skulle vilja det ibland, bara för att du är du och jag behöver dig. Me du är inte värd all denna skiten, all den energin som jag lagt ner. Du är inte värd den. Jag måste sluta söka mig tillbaka till dig, det finns dem som förtjänar min närvaro, kanske måste man ge någon ny en chans.. Jadu, sorgligheten ligger i luften när jag skriver detta. Du och jag är ett avslutat kapitel och upptas kommer det aldrig göras igen. Två chanser är en gång gör mycket. Men nu är dina chanser slut. Jag trodde på dig. Litade på dig men nu förstår jag vad du är gör någon. Tyvärr. Jag släpper dig och vandra vidare, hoppas bara vägen jag valt är snällare Mot mitt hjärta än vad den tidigare vägen varit.