En dag som bara blir sämre och sämre. Jag kan inte förstå varför? Är jag på väg neråt igen? Är jag på samma väg som jag var för några månader sen?
Inom mig är det som tredje världskriget har brutit ut. Inom mig finns det inte en enda del som vet vad den ska göra. Allt är fullständig kaos. Finns inget mål, inga förväntningar och inget samarbete. Allt är bara helt fel.
Att vars mig just nu är inte kul. Inte bra. Skulle behöva få en semester från mig själv. Reda upp saker och få saker lösta. Min själ är så ledsen, så ledsen. Mitt hjärta blöder och min hjärna gör ont. Och jag vet inte varför. Blir frustrerad på att inte veta varför, för då kan jag inte göra något åt det. Jag måste ta mig upp. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer.
Jag tänker mycket på allt som hänt. Allt som skett och gjort mig till den jag är nu. Denna personen som jag blivit var inte den jag skulle vara. Jag tror jag skulle varit annorlunda. Varit på ett annat sätt. Kanske då hade jag mått bra.
Nu mår jag inte bra. Jag mår dåligt. Eller kanske sämre, uselt. Jag orkar inget. Vill inget. Förstår inget. Jag vill lägga mig ner och aldrig resa mig upp. Jag vill gifta mig med min ensamhet och ha min ångest som älskare Sidan om. Jag vill bars försvinna. Jag vill bort. Jag måste få ro, måste få leva. Men detta är inte att leva. Detta är inte betydelsefullt. Detta är dåligt, detta är sorgligt. Jag behöver paus. Pause från mitt hatande, pause från mig själv.
För varje dag som går hatar jg mig själv lite mer. För varje dag som går luras jag lite mer, för varje dag som går skadar jag mig själv lite mer. Allt bara sker. Allt bara finns. Jag bara finns, fast jag inte vill det. Jag behöver semester från mig själv och det är nu! Jag måste..... Få ro