Dagarna blir inte bättre. Dagarna bara rullar förbi. Jag orkar inget. Jag vill inget. Jag känner inget. Det enda som snurrar i mitt huvud är om jag är värd detta? Är det såhär mitt liv ska vara? Är det så här jag ska må?
Jag förstår inte. Mycket har hänt på så kort tid. Ibland tror jag att jag hittar på saker bara för att det känns orimligt att allt detta hunnit hända.
När jag fick veta att det inte bara var du och jag. Utan det var du, jag och en massa andra. Tog jag beslutet.beslutet om att det aldrig skulle hända något mellan oss igen, att det aldrig skulle finnas någon chans för oss. Jag bestämde mig för att leta vidare, hitta någon som jag kunde tycka lika mycket om som dig. Eller iallafall försöka. Jag hittade en kandidat, han var väldigt fin. Någon som man kanske skulle kunna utveckla känslor för. Visste att chansen var minimal men ville ändå testa.
Jag visste att du var med andra så vad gav dig rätten att förbjuda mig att vara det? Vad gav dig rätten att inte tala om för mig vad som hände?
Jag provade, jag försökte och jag tog hem honom. Vi hade en trevlig kväll men det enda jag kunde tänka på var dig. Jag ville det skulle vara du som var bredvid mig, jag ville det skulle vara ditt ansikte jag såg när jag öppnade ögonen. Jag ville det skulle vara du!
Bitarna förr på plats. Du har tagit en del av mig. Stulit något som är så viktigt för mig. Något som jag håller kärt. Det har du stulit och du är inte rädd om det. Du kastar runt det som det är en leksak. En leksak som inte kan gå i sönder. Men i sönder är den redan. Bara provisoriskt lagad. Alla vet att bitarna kommer falla i sönder igen, allt är bara en tids fråga.
Jag vet att du kommer förstöra mig. Jag vet att du kommer lura mig. Jag vet att du inte vill ha mig, men ändå stannar jag. Ändå hoppas jag.
Jag sviker mig själv varje gång jag säger att jag är över dig. Jag sviker alla andra när jag inbillar dem att jag är över dig. Jag vill ha dig. Jag vill va med dig. Och jag försöker skydda mig själv. Jag hitta på och låtsas att jag hittat någon. Jag har berättar det och jag vet inte om jag vill att du ska förstå att jag är lika skyldig som dig. Jag är lika hemsk som dig. Jag är inte bara med dig och du är inte bara med mig. Gör det oss lila dumma? Finns det någon som kan hjälpa mig ur detta?
Jag måste sluta leka, måste sluta tro att någon är det rätta. Det finns ingen. Det är bara så. Jag ångrar att jag berättade för vännerna att det fanns någon annan, jag ångrar mig. Men samtidigt så vill jag du ska veta. Veta att jag inte kommer innan där för dig hela tiden. En dag kommer jag försvinna... Kanske ångrar du dig då... Men jag tvivlar på det. Är rädd att det är jag som ångrar att jag vände dig ryggen....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...