Du gjorde mig ledsen igår. Fast jag gillade det, du tog avstånd från mig igår och jag gillade det. Äntligen börjar jag förstå mig på dig, äntligen börjar bitarna falla på plats.
För varje gång du gör något sånt här blir det lättare för mig att dra mig undan, lättare för mig art försöka släppa dig. Lättare för mig att gå vidare och faktiskt träffa någon som vill vara med mig och inte spela spelet hela tiden.
Jag lever utan ånger, för jag vet att du gör det, jag lever utan samvete för jag vet att du gör det. Jag lever utan respekt för dig för du har inte det för mig. Det är du som lagt ribban, det är du som har satt nivån på allt och ändå är du aldrig nöjd. Jag vet inte längre hur jag ska kunna göra dig nöjd utan att förlora mig själv mer i allt detta. Jag börjar se begränsningarna och olikheterna som dåliga saker. Jag börjar se mig omkring, kanske finns det bättre.
Det finns bättre, eller bättre vet jag inte. Men någon som uppskattar mig, någon som vill vara med mig. Någon som visar mig allt det du aldrig gjort. Någon som visar mig det jag alltid sökt i dig. Det finns! Och jag tänker inte ångra det, tänker inte må dåligt för det. Du har inget samvete när du väljer andra framför mig så varför ska jag ha det? Det är slut på att du ska styra spelet med dina regler. Nu är det snart dags att skriva det sista kapitlet för oss och börja jobba oss till slutet, för så nära slutet är vi nu att tankarna på hur det ska gå till är väldigt klara

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...