Ensam är vi alla starka, eller var det tillsammans är vi starkare? Har lite svårt att hålla isär det. Frågan är egentligen om det är så svårt, min hjärna vill nog bara inte fungera längre.
En vecka sen du och jag bröt upp, eller kalla det vad ni vill. Jag har nog lämnat dig. Du är inget för mig, du är inte det jag behöver. Du lovade för mycket. Du lovade mig lycka, du lovade att du var pålitlig. Du lovade att aldrig svika. Men du svek, du svek värre än vad någon tidigare gjort. Jag gav dig en lite, liten bit av mig själv och du tog den så fort du bara kunde. Du behandlade den inte särskilt bra, du utnyttjade, lekte, krossade den. Du sa du var bättre och jag ville tro dig, jag ville inget heller. I min hjärna var du och jag perfekta, i min värld skulle du och jag få leva lyckliga. Men verkligheten hann ifatt.
En verklighet där du syntes för den du är, en verklighet där du inte skyddade mig, en verklighet där du förstörde mig. Från toppen till botten hade du hunnit med snabbare än någon annan, från kärlek till hat har nog ingen fått uppleva så snabbt som jag. Men ändå vet du inget. Du vet inte att min verklighet förstördes av dig. Du vet inte att du förstörde mig, du vet inte att du är värre än alla andra. Du är den värsta, du svek när jag hade släppt in dig, du förstörde när jag trodde du hade lagat, du rev sönder när jag trodde du byggde upp.
Du gav mig hat, istället för kärlek, du gav mig ånger istället för minnen, du bytte bort mig mot någon främmande, du lämnade mig när jag behövde dig.
Nu är tiden förbi, du och jag är över. Eller är vi det? Jag vill tro det. Jag behöver inte dig. Jag vill inte orsaka dig någon olycka. Jag vill inte du ska behöva se mig sväva iväg, komma bort. Jag behöver bara min ångest till det, den fixar det. Den fixar mina sömnlösa nätter. Den fixar hatet somm finns inom mig. Den sviker aldrig mig. Det är den enda jag har, kanske får jag nöja mig med det. Det står trots allt vid min sida i både vått och torrt frågan är om någon annan kommer göra det....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...