Helt seriöst så är allt upp och ner, allt som är fram är nu bak, allt som var till höger är åt vänster. Kaos hit, kaos dit. Hux som flux. känslorna pendlar, de kan inte stanna någonstans. Det är svårt att avgöra om de någon gång kommer göra det.
Du är tillbaka i mitt liv, du vandrade tillbaka in, lite försiktigt men ändå väldigt bestämt. Vad är det som ger dig rätten till dig? Du sårade mig och jag kan inte bara glömma och stoppa undan känslan av att jag litade på dig och du svek, precis som de andra. Jag gillar dig, tror jag. Jag tror att du gillar mig också, men var leder detta? Kommer det bli samma slut som innan? Jag klarar inte av det, jag vågar ute tänka efter, känna efter vad som finns därför dig, jag vill att du ska prata med mig om det, men du väljer att ignorera det. Vart lämnar det mig? Antingen ta upp ämnet och förstöra allt som finns eller lämna det och försöka glömma. Men kan man glömma utan att förlåta, kan man förlåta utan att reda ut?
Du försvann när jag behövde dig som mest, du försvann när jag öppnade mig, du försvann när jag gett dig en del av mig. Då valde du att lämna mig. Det var ditt val, inte mitt. Du var ledsen, jag var ledsen men du valde ändå att försvinna ifrån mig. Frågan är om det finns något du kan göra för att jag ska kunna förlåta dig. Jag vill verkligen men är så rädd att du gör det igen, att du sårar mig och lämnar mig när jag behöver dig som mest.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...