Måste trolla bort allt som gör ont, allt som kan skada mig. Gömma undan, sopa bort eller dammsuga! Det måste försvinna. Ingen får förstöra detta, ingen! Det behövs en kväll där alla problem ska få försvinna, en kväll där inget fokus är på något annat än att ha roligt, inga problem, inga tårar och framförallt inga tankar på personer som fullständigt skiter i mig, inte ägnar mig en tanke, varför ska jag då behöva stå ut med känslorna för oss båda? Varför ska jag göra det lättare för dig?
Ikväll går vi all in och det behövs, lägga det gamla bakom sig och ta nya friska tag. Kanske är idag kvällen då allt vänder, kvällen är kanske början på något nytt. Det skulle man inte tacka nej till.
Sometimes I need, and sometimes I don't. But just because I don't need you doesn't mean that I don't miss you. The memories we build, are always there to remind me that I will get better, it will get easier, just give it time. Sorry for hating you, sorry for blaming you. But in the end you deserve everything I ever gave you. But I will never forgive what you stole from me and nerver returned.

Känns som vi gått tillbaka i tiden. Känns som vi gått igenom allt detta redan en gång, men ändå händer det. Om och om igen. Vad är det Som händer? Är det lönt att gå tillbaka? Är det verkligen värt det? Finns det något som är äkta nu, eller allt är fortfarande bara lek?
Leken vi lekte var farlig, vi har kommit tillbaka in i leken igen, eller är det fortfarande en lek? Svårt att förstå, svårt att få ett grepp om situationen. Rädslan för att förlora dig är enorm. Om vi gör samma misstag som innan kanske vi inte kan lösa det längre. Kanske kommer tiden ifatt oss och vi inser att det är ingen som mår bra av att hålla på som vi gör. Att aldrig bestämma sig. Båda så rädda, rädda för att bli sårade. Rädda för att bli lämnade. Varje slut så står vi två där, bara vi två. Till slut hamnar du alltid hos mig eller hamnar jag alltid hos dig, ingen kan komma emellan. Men är detta säkert? Är detta något annorlunda än vad det var innan? Är känslorna äkta?