Du fick vad du ville, du fick en liten liten del av mig igen. Du gav mig hopp, du gav mig en känsla som inte går att förneka. Du ger mig mycket, men inget varar. Inget får stanna. Inget alls. Det är som du inte vågar lita på det du håller på med, du vågar inte lita på mig, eller på vad du känner för mig.
Du gör mig förvirrad, du gör mig oroligt, du gör mig osäker. Allt detta gör du när vi är ifrån varandra, men när vi är tillsammans är det som alla bitar i pusslet finns där, ingen tvekan, inga konstigheter, allt är bara fantastiskt. Men vad är det då som blir så fel? Vad är det som gör att du håller på såhär? Vad har jag gjort för att förtjäna bli behandlad på detta sättet, du använder mig när det passar dig, när du känner att du behöver mig. Men jag finna inte alltid tillgänglig för dig, det måste finns en klar gräns, en gräns som visar att jag är värd mer, jag är värd bättre, att jag är värd någon som faktiskt vill vara med just mig!
Men ändå faller jag tillbaka till dig, faller för dig varje gång och tror att det är annorlunda, tror att situationen har förändras, men i själva verket har den inte det. Det sårar mig att jag inte kan släppa dig, det sårar mig att inte kunna ge mig själv ett avslut från dig. För egentligen behöver jag inte dig, egentligen har jag inget jag kan hämta hos dig mer än allt det jag redan fått. Men ändå krossas mitt hjärta, om och om igen. Ändå så är det mig det tar hårdast på. Jag gillar dig, jag tycker om dig men jag vet inte. Jag är rädd för att känna, rädd för att le och rädd för att ge av mig själv till dig. För tänk så klarar du inte det, eller att du inte vill ha det jag ger dig. Hur löser man det? Då är det värre, då är känslorna större, men kraftfulla. Hur klarar man sig ur det utan att bli sårad.
De sägs att om man inte ge allt av sig själv kan man aldrig få någon annan att heller göra det. Kan ju stämma men varför måste man lämna ut sig själv på detta sättet? Jag kan inte vara en öppen bok, det är ingen som klarar av att få alla mina hemligheter på en gång. Ingen, inte ens jag själv. Jag kan inte hålla mina tankar i styr hur kan jag begära av någon annan att de ska bära på mina bördor. Det är fel. Det finns saker som man ska lämna i det förflutna, saker som inte ska titta fram igen. Det räcker att de tittar fram i mitt huvud och det är också där de får stanna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...