Jag hade glömt dig, jag hade lämnat dig bakom mig. Men vad hände, var är vi? Vi valde att gå tillbaka, det har aldrig hänt oss innan. Du och jag var över. Du och jag fanns inte mera, men ändå kom du tillbaka.
Vad är det du vill med mig? Vad är det du försöker förklara för mig? Vad är det jag inte förstår? Hur kan allt förändras? Så många frågor som cirkulerar i hjärnan. Så mycket som bara snurrar omkring efter mötet med dig. För någon dag sen var jag säker, ingen by chans för dig. Men du har alltid en liten plats hos mig som du behåller och det är den du tar fram hos mig när vi ses.
Du och jag är så olika, det finns inget som är lika med oss. Men ändå fungerar det, ändå så vill vi båda ha lite mer, lite mer för varje gång. Ändå gillar vi varandra, varandras sällskap.
Men nu rör det om i soppan igen. Du vet vad jag vill, du vet vad jag känner, du vet mycket. Snälla sluta spela spel med mig, sluta leka med mina känslor för jh orkar inte att bli sårad av di igen

It's like you screaming and no one can hear you. You almost feel ashamed that someone can be that important to you that without them you feel like nothing

Letting go is hard but sometimes holding on is even harder...

Once again you come in to my life. You have no good expanation for coming back, but every time I let you come back to me. I feel like shit, I wonder why you do this to me. Why not just let me go? Why are you playing games with me? You should not play the game if you are not prepared to see it to the end.
All I'm asking for us for you to let me go, let me move on, fucos on what's really happening in my life, I want to stay fucos on what really counts but you drag me closer and closer to you every day, and every night you push me away again. I don't know what you want from me, I don't know what I want from you. But you are in my heart so I guess I can stay pretending like I don't care about you but I still do, and I will always do. You are amazing, wonderful. But maybe you are not the one for me, maybe I need someone that have the same goals as me and want the Same things in life. Please let me go if you don't want me, please give me a chance to forget you, give me a chance to start over with someone that really wants me. A bit of me will always be with you, that pice of me that you took, I will never get I back, so please take are of it. Because I don't have many pices left....

Jag trodde vi hade börjat om. Glömt det gamla, eller iallafall lagt det bakom oss. Du var här, hos mig. Det var fint. Det kändes så rätt.
Sen förändrades allt, jag visste att det inte skulle bli du och jag, för egentligen så vill jag nog inte det. Jag visste att du skulle gå vidare, för det är inte så att det är första gången direkt. Men ändå ville jag hoppas att denna gången var det annorlunda, men innerst inne visste jag att deg var början på samma visa igen.
När jag väl accepterat att it's never gonna happen. Rör du om i grytan igen. Du behandlar mig som skit. Du säger saker som sårar mig utan att du bryr dig. Nu är det hon som gäller, du har bara ögon för henne. Och var lust det mig? Jo som en kompis som du kan utnyttja när du känner för det. Jag skulle inte kalla det utnyttja egentligen men när du behandlar mig med så lite respekt, så lite värdighet så blir jag ledsen. Att vara vän med dig känns till och med fel.
Du "var" min bästa vän, det "betydde" allt för mig. Men nu vet jag inte riktigt. Behöver jag någon som dig i mitt liv just nu? Behöver jag någon som trycker ner mig för att den själv ska må bättre?
Blandade känslor finns inombords, ledsamhet för att förlorat en vän, ledsamhet över att bli sviken av en vän, ledsamhet över att jag trodde du var annorlunda, men once again I got kissed by the devil. Lurad, lekt med och kastad iväg.

Allt blev annorlunda, tankarna blev annorlunda, sättet att vara på, sättet att döma andra, sättet att må. Nu förstår man ju dyrbart livet egentligen är, kanske inte mitt. Men livet för andra. Och för de som jag bryr mig om. Något bara växer och växer i magen på mig, klumpen där inne blir större och större. Någon är sjuk, någon är dålig. Och jag bryr mig, det är en person som gjort allt för mig och älskat mig fast jag inte är värd det. Personen betyder allt för mig och är en helt fantastiskt människa. Om den personen försvinner har jag inget kvar, jag kan nu se hur skönt livet är. Världen kan förändras på bara någon sekund. Här har jag trott att allt varit bra men då är det helt andra saker som händer. Snabba sjukhusbesök, undersökningar görs, men kan ändå inte lita på att hon inte lämnar mig. Att hon stannar kvar hos mig, hon måste, hon måste. Jag måste hinna berätta att jag tycker om henne, att hon finns i mitt hjärta. Att hon måste bli bra. Jag klarar mig inte, jag vill inte klara mig, jag kan inte.. Jag kan inte.... Kom tillbaka till mig!!!!

Allt blev annorlunda, tankarna blev annorlunda, sättet att vara på, sättet att döma andra, sättet att må. Nu förstår man ju dyrbart livet egentligen är, kanske inte mitt. Men livet för andra. Och för de som jag bryr mig om. Något bara växer och växer i magen på mig, klumpen där inne blir större och större. Någon är sjuk, någon är dålig. Och jag bryr mig, det är en person som gjort allt för mig och älskat mig fast jag inte är värd det. Personen betyder allt för mig och är en helt fantastiskt människa. Om den personen försvinner har jag inget kvar, jag kan nu se hur skönt livet är. Världen kan förändras på bara någon sekund. Här har jag trott att allt varit bra men då är det helt andra saker som händer. Snabba sjukhusbesök, undersökningar görs, men kan ändå inte lita på att hon inte lämnar mig. Att hon stannar kvar hos mig, hon måste, hon måste. Jag måste hinna berätta att jag tycker om henne, att hon finns i mitt hjärta. Att hon måste bli bra. Jag klarar mig inte, jag vill inte klara mig, jag kan inte.. Jag kan inte.... Kom tillbaka till mig!!!!

Allt blev annorlunda, tankarna blev annorlunda, sättet att vara på, sättet att döma andra, sättet att må. Nu förstår man ju dyrbart livet egentligen är, kanske inte mitt. Men livet för andra. Och för de som jag bryr mig om. Något bara växer och växer i magen på mig, klumpen där inne blir större och större. Någon är sjuk, någon är dålig. Och jag bryr mig, det är en person som gjort allt för mig och älskat mig fast jag inte är värd det. Personen betyder allt för mig och är en helt fantastiskt människa. Om den personen försvinner har jag inget kvar, jag kan nu se hur skönt livet är. Världen kan förändras på bara någon sekund. Här har jag trott att allt varit bra men då är det helt andra saker som händer. Snabba sjukhusbesök, undersökningar görs, men kan ändå inte lita på att hon inte lämnar mig. Att hon stannar kvar hos mig, hon måste, hon måste. Jag måste hinna berätta att jag tycker om henne, att hon finns i mitt hjärta. Att hon måste bli bra. Jag klarar mig inte, jag vill inte klara mig, jag kan inte.. Jag kan inte.... Kom tillbaka till mig!!!!

Det jobbiga är att vi hade lämnat detta bakom oss, gått vidare. Detta skulle ibte hända men det gjorde det ändå. Vi skulle stått emot, lämnat det som det var. För vad händer nu? Hur är alt nu? Jag kan ibte förlora dig, jag vill inte förlora dig. Vi hade byggt upp något, något bra. Som faktiskt fungerade. Men sen drogs vi tillbaka för en kort stund, och då är frågan måste vi börja om? Kommer vi fortsätta som inget har hänt? Kommer detta påverka oss. Jag blir orolig, tycker det känns konstigt att det blev som det blev och nu är jag rädd att förlora dig. Du betyder mycket för mig och jag behöver dig, och jag tror du behöver mig med...

Måste trolla bort allt som gör ont, allt som kan skada mig. Gömma undan, sopa bort eller dammsuga! Det måste försvinna. Ingen får förstöra detta, ingen! Det behövs en kväll där alla problem ska få försvinna, en kväll där inget fokus är på något annat än att ha roligt, inga problem, inga tårar och framförallt inga tankar på personer som fullständigt skiter i mig, inte ägnar mig en tanke, varför ska jag då behöva stå ut med känslorna för oss båda? Varför ska jag göra det lättare för dig?
Ikväll går vi all in och det behövs, lägga det gamla bakom sig och ta nya friska tag. Kanske är idag kvällen då allt vänder, kvällen är kanske början på något nytt. Det skulle man inte tacka nej till.
Sometimes I need, and sometimes I don't. But just because I don't need you doesn't mean that I don't miss you. The memories we build, are always there to remind me that I will get better, it will get easier, just give it time. Sorry for hating you, sorry for blaming you. But in the end you deserve everything I ever gave you. But I will never forgive what you stole from me and nerver returned.