Jag visste att det ite skulle vara lätt. Jag visste du hade problem. Alla sa till mig att du är svår. Du är inte den man ska vilja vara med, för du är inte den typen. Alla varnade mig. Men ändå föll jag för dig.
Du lovade så många saker. Men inget av dem höll du. Så många löften som försvann så mycket av min tillit försvann i samma ögonblick. Du svek mig, precis som alla sa du skulle. Jag ville inte tro dem. Jag ville tro dig, ville du skulle förändras, ville jag skulle vara orsaken till att du inte längre ville leva ensam. Men så fel jag hade.
Du valde aldrig ett liv med mig. Du valde aldrig mig. Du lekte med mig och mina känslor. Du utnyttjade min tillit för dig. Jag litade på dig, jag gav dig en del av mig. Men vad gjorde du? Kastade iväg den, sprang och letade upp den och krossade den i tusen bitar. Visst är det konstigt att även om jag är totalt krossad, totalt sönderslagen inuti så kan gottande de små bitarna älska dig, hur kan det vara så?
Hur kan jag inte vilja hämnas på dig? Varför vill jag inte det? När jag tänker på det kommer tårarna som på beställning. Jag skulle aldrig kunna göra dig illa. Hur illa du än gjort mig så kan jag inte. Du är värdefull för mig, även om jag inte är det för dig. Du är speciell för mig även om jag inte är det för dig.

Slut på ett kapitel, början på ett annat. Är boken aldrig färdigskriven? Kommer den någon gång få ett lyckligt slut?
Nu har det gått några dagar. Några jobbiga dagar. Men nu är det dags. Nu är tiden här då jag orkar ta tag i det. Orkar börja jobba mot målet. Början är här.
Nu är det dags att bygga upp allt du rivit ner. Nu är det dags att försöka glömma dig. Börja om. Att glömma dog kommer vara det jobbigaste jag någonsin behövt göra. Men jag känner att du försvinner lite mer ifrån mig för varje dag som går. För varje minut som passerar kommer du längre ifrån mig. Nu är det dags för mig att avlägsna mig själv från dig, ditt fasta grepp. Dags att bli fri. Bli kvitt all den sorg som du gett mig. Nu måste jag vara bestämd. Nu måste jag stå fast vid mitt beslut.
Du och jag får aldrig hända igen. Hur mycket vi än vill. Det får bara inte gå tillbaka till vad som varit. Du och jag är inte bra för varandra. Du och jag skapar kaos. Kanske är det för dina känslor inte varit äkta. Kanske är det för mina känslor var alldeles för starka gör dig. Jag vet inte, jag tror inte heller du har svaret på min fråga. Men det är dags för oss att börja om. Börja om på nytt. Inte med varandra. Nu måste vi lära oss att gå vidare. Och inte tillbaka. Du och jag är inte bra, vi måste bara inse det...