Slut på ett kapitel, början på ett annat. Är boken aldrig färdigskriven? Kommer den någon gång få ett lyckligt slut?
Nu har det gått några dagar. Några jobbiga dagar. Men nu är det dags. Nu är tiden här då jag orkar ta tag i det. Orkar börja jobba mot målet. Början är här.
Nu är det dags att bygga upp allt du rivit ner. Nu är det dags att försöka glömma dig. Börja om. Att glömma dog kommer vara det jobbigaste jag någonsin behövt göra. Men jag känner att du försvinner lite mer ifrån mig för varje dag som går. För varje minut som passerar kommer du längre ifrån mig. Nu är det dags för mig att avlägsna mig själv från dig, ditt fasta grepp. Dags att bli fri. Bli kvitt all den sorg som du gett mig. Nu måste jag vara bestämd. Nu måste jag stå fast vid mitt beslut.
Du och jag får aldrig hända igen. Hur mycket vi än vill. Det får bara inte gå tillbaka till vad som varit. Du och jag är inte bra för varandra. Du och jag skapar kaos. Kanske är det för dina känslor inte varit äkta. Kanske är det för mina känslor var alldeles för starka gör dig. Jag vet inte, jag tror inte heller du har svaret på min fråga. Men det är dags för oss att börja om. Börja om på nytt. Inte med varandra. Nu måste vi lära oss att gå vidare. Och inte tillbaka. Du och jag är inte bra, vi måste bara inse det...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...