Så tråkigt. Så tråkigt. Varför ska jag behöva känna dem känslorna som jag gör just nu? Varför är det jag som ska gå runt och fundera, gå runt och spekulera.
Du är inte här. Var är du då? Varför pratar vi när jag inte är med dig men vi pratar aldrig när du inte är med mig. Just nu är känslorna i ständig obalans. Och förändras ständig. Varför måste jag ha det så? Kan inte du med börja fundera lite? Eller det kanske du redan gör?
Vad mina känslor för dig är, vet jag inte. Jag börjar ifrågasätta dem mer och mer för varje dag som går. Jag är hela tiden på alerten för när jag minns annars det kommer du såra mig igen. Eller jag är rädd för det iaf.
Jag vill inte känna såhär. Men ändå gör jag det. När du inte är med mig vet jag inte vad du gör. Vem du är med. Kanske kommer du hitta någon bättre. Någon som du gillar bättre än mig. Jag är rädd för att du ska vilja ha singellivet och inte det liv som vi påbörjat. Rädd för att förlora dig, men samtidigt lika rädd för att vinna dig.