Här är jag. Där är du. Inte ens i närheten av varnadra. Längre. Du har skapat ett avstånd. Ett avstånd som får mitt hjärta att gråta.
Du är inte värd all den tid och energi som jag lägger ner. Jag vet. Men du se gjort ett avtryck i mitt liv. Ett stort. Du har gett mig något som ingen annan tidigare gjort. Jag kan inte släppa det. Jag vill men kan inte.
Du gör mig ledsen utan att du vet om det. Du gör mig arg utan att du vet om det. Jag vet inte hur jag ska berätta allt jag känner för dig. Finns det ens en mening ?
Jag börjar tro att dem goda sluten inte finns längre. Jag trodde alltid du och jag skulle klara oss. Jag trodde alltid det. På något sätt. Men nu, när jag inte vet vad du gör. Vad som händer. Varför du tar avstånd från mig när det är jag som ska göra det från dig. Blir jag orolig. Inte bara för mig själv men för dig med.
Jag är rädd Att du gått vidare. Rädd att jag inte finns i dina tankar. Rädd för att du hittat någon bättre. Rädd för att jag var fel för dig och du hittat den som är rätt. Jag skulle hellre aldrig mer se dig än att få se dig med någon annan. Jag skulle dra mig undan och gömma mig, allt för att slippa se det som skulle såra mitt hjärta för evigt...