Du verkar inte förstå vad det handlar om. Du verkar inte förstår vad du gör. Det är mycke just nu som bara sveper förbi dig. Är det så att du inte bryr dig? Är det så att det bara är du som räknas?
Igår gick det upp ett annat ljus i mitt huvud. Ett ljus som jag önskar aldrig hade blivit tänt. Frågan är om du säger det jag vill höra eller verkligen sanningen till mig? Jag önskar att jag visste svaret på frågan men det gör jag inte. Jag trodde jag kände dig, men det visade sig vara helt fel. Jag trodde jag förstod dig men återigen blev jag besviken. Så vad är skillnaden egentligen? Är det så att jag betyder så lite för dig men för att inte såra mig mer så ljuger du? Ger mig den "sanningen" som du tror jag vill höra.
Mitt huvud värker. Min mage gör ont. Mitt hjärta sörjer, mina ögon gråter och min mun den ler. Inte av glädje utan av att alla känslorna som du en gång fick mig att känna får mig nu att le på ett sätt som gör mig likgiltig. En likgiltighet som jag aldrig hoppas skulle komma, aldrig minst i din omgivning.
En varm hand, är nu en kylig hand. En varm härlig kram är nu ett handslag. En värmande kyss finns inte ens i tankarna. Jag måste veta sanningen. Vilken den än må vara, jag förtjänar det men du vägrar ge mig den. Du lever kvar i världen där du och jag inte är över. Där du får spela med dina regler.
Hur ont det gjorde igår, får du aldrig veta. Hur ont det gjorde varje gång du tittade på mig, varje gång du log, varje gång du smsade med någon annan, varje gång du pratade med mig. Varje gång dog jag lite mer. Varje gång hatade jag dig lite mer, Varke gång blev jag lite kallare, varje gång försvann ytterligare en del av mitt hjärta.
Du gjorde mig bra, du gjorde mig hel, du gav mig en mening, du gav mig en känsla jag aldrig känt förr, du gav mig allt och lite till. Nu ger du mig inget mer än besvär och lidnande. Du ger mig Magknip, du ger mig tårar, huvudvärk, ångest men det som gör ondast är att du gav mig ett krossat hjärta utan att jag förtjänade det.