Känns lite konstigt just nu. Har lämnat, eller iallafall försökt lämna allt de gamla bakom mig och ta nya tag. Känns som att när jag väl tar tag i situationen är det samma person som drar mig tillbaka in igen. Blir så trött på att aldrig få släppa det gamla. Det var inte jag som valde ha det såhär, jag ville något helt annat men det ville inte du. Det var du som ville ha det som vi har det nu, inte jag. Varför kan man då inte lämna det? Enkelt svar för att det går inte. Hur mycket man än vill så finns det något där som man inte kan göra något åt. Hur mycket vi än kämpar mot det så dras vi tillbaka in i det igen. Skulle kalla det tröttsamt men väljer ändå alltid att kalla det för spännande. Det finns liksom inget slut, jag tror ingen av oss vill att det ska finnas det, hur mycket vi än försöker få ett slut blir det bara början på något nytt.
Men jag har bestämt mig nu! Äntligen skulle nog många vilja säga! Att jag inte ska lägga någon energi på det mer, jag ska ta allt som det kommer. Jag orkar inte undra, jag orkar inte vara rädd att förlora dig, jag orkar inte tänka på vad som kunde blivit, jag orkar helt enkelt inte. Det förstör mig, du förstör mig,allt blir som ett enda stort kaos. Men hur mycket du än förstör mig låter jag dig bygga upp mig igen. Jag vet inte hur allt ska bli, eller om det ens finns något kvar just nu. Men jag har slutat att hoppas, jag måste, vill inte men måste för annars försvinner jag igen och då kanske jag inte kommer hitta vägen tillbaka och det är något som jag inte kan riskera. Hade jag vetat att det fanns någon chans så kanske jag hade vågat men just nu gör du en sak och säger en annan. Svårt att förstå men nu är det dags för nya tag. Vi får väl se hur det går

Igår tog jag ett viktigt beslut i mitt liv. Jag är så sjukt trött på att jag tänker på vad alla andra vill och inte på vad jag själv vill eller känner. Jag är så feg och glider alltid med även om jag är en person som är väldigt social och gillar att skoja och stimma så är jag så väldigt rädd för att såra någon. På något sätt har jag inte insett att de som sårar mig ska jag bara skita i. Jag ska inte låta dem göra det, jag måste helt enkelt börja ställa krav. Krav som ger mig det jag vill ha, jag kan inte gå på tå för andra när det inte är någon som bryr sig om mig. Jag måste helt enkelt skita i andras tankar och behandla andra så som de behandlar mig. Jag är trött på att alltid vara den snälla tjejen som alltid tar hand om alla andras problem. Nu är det ett nytt kapitel! En ny resa som börjar, det är bara att blicka framåt och glömma det gamla. Ta nya tag och se vad framtiden har att erbjuda mig. Om man tänker så kan det inte bli sämre iaf. Eller jag hoppas verkligen inte att det kan det...