Just nu har jag haft alldeles för många bra dagar i rad. Det kommer ju inte kunna fortsätta såhär och det gjorde det inte heller. Allt har en början och allt har ett slut, tyvärr. Just nu finns det ingen början eller slut på den här historien och det har det inte funnits på länge, frågan är om den någonsn kommer få ett slut...

Pojken har förändrats igen, flickan ser en annan sida av honom. En sida där han visar kärlek, ömhet och repekt för henne. Detta är något nytt för flickan. Hon kan inte riktigt ta till sig att pojken förändrats. Hon har alltid varit svag för honom men just nu är hon svagare än någonsin. Hon iaktar hans varje steg och följer honom med blicken hela kvällen. Men aldrg skulle flickan våga ta det där steget som hon låter pojken göra varje gång. Hon väntar, och hon väntar. Ska hon sluta hoppas på att han tar steget? ska hon försöka släppa tankarna som just nu bara kretsar kring honom. Till slut får hon sitt svar. Han tvekar inte. Det finns inte något i hans blick som mna kan tolka som tvivel. Han kysser henne och hon har äntligen fått det bekräftat. hon har inte väntat i onödan. Dagen efter börjar lite knackigt för de båda, men de bestämmer ändå att de ska ses igen. Allt går som en dans och det här är något som flickan drömt om länge. Att få vara med honom... Men alla historier har sina slut, denna har inte det. Inte än. Kanske kommer det ett slut och då hoppas vi det kommer snart. Flickan och pojken är åtskilja igen. De hörs inte, de pratar inte, de ses inte, kanske är detta verkligheten? kanske kommer det aldrig bli flickan och pojken, vem vet?