Finns det något som man fåt lov att kalla för en vanlig dag? var är en vanlig dag? Jag har fått känslan av att en vanlig dag är en dag som är precis som de flesta andra dagarna man genom lever. Jag skulle vilja ha en vanlig dag, jag skulle behöva ha en vanlig dag. En dag utan drama, utan förvirrade känslor, utan sorg och gråt, utan hat och elakhet. En vanlig dag helt enkelt. 

          Jag trodde det skulle bli en vanlig dag, en dag utan drama i alla fall. Jag förstår inte hur jag kan ha så fel hela tiden. Denna dagen har varit allt som den inte borde vara. Man vill gömma sig under det mjuka täcket och aldrig gå upp, aldrig skänka en tanke åt något annat än att oroa sig över att man inte ska kunna sova längre. Jag är så fruktansvärt trött på allt, alla känslor som jag har som jag inte kan dela med mig av. Jag vaknar upp varje morgon och är rädd för vad ska hända, inte i verkligheten utan vad som hände i min hjärna. Den har börjat inbilla sig saker nu igen. Den har fått mig att börja hoppas på ett lyckligt slut för pojken och flickan. Den försöker riva ner muren som byggts upp. Hjärnan försöker få hjärtat att öppna upp sig igen. Detta är farligt, riktigt farligt. Att öppna något som varit stängt så länge är farligt, hjärnan försöker intala hjärtat att denna gången är det säkert att öpppna sig, pojken har förändrats, han var bara förvirrad innan men nu vet han vad han vill med flickan. Alla säger att pojken vet, alla verkar veta vad pojken vill. Men pojken har aldrig berättat för flickan vad han vill, han har inte visat att han har förändrats, han har mycket att bevisa för henne men det är det ingen som förstår. Hon vill inte vara ensam men ibland är det de enda sättet att skydda sitt hjärta från den sorgen som uppstår när man blir sviken av den man litar på mest, den man älskar mest, den man skulle kunna leva resten av sitt liv med. Hjärtat är inte redo att förlåta en person som skadat den så djup