Allt har varit för bra ett tag nu. Allt inom flickan säger att det kommer rasa samman igen. Inget kan vara bra för alltid, eller kan det det? Den eviga frågan som snurrar i flickan huvud är om allt pojken gjort har betytt något för honom, eller som det betyder lika mycket som det gör för henne för honom. Hon har aldrig vågat fråga honom vad hon betyder. Men mycket har sagts som förhållandet, nästan för mycket. om det ens är ett förhållande? Ett förhållande mellan vänner? Ett förhållande där den ena älskar och den andra gömmer sina känslor? kan detta sluta på ett bra sätt?

        Det har hänt mycket mellan dem, väldigt mycket. De är alltid tillsammans, de pussas ock kramas, de leker och busar, de gör allt som ett nykärt par bör göra men ändå är allt så tilltrasslat. Både flickan och pojken har gjort det så mycket mer kompicerat än vad det behövdes, nu har de fått genomlida mycket mer sorg och tårar än vad som egentligen var nödvändigt. Nu när allt går bra undrar flickan vad som är fel, vad är det som händer, vad är det som pågår? är det en annan flicka? är det så att han leker en lek med henne och hon kan inte spelreglerna? Funderingarna ställer till kaos i hjärnan, allt bara snurrar. Hon vill inte bli sårad igen, aldrig mer av honom. Ibland vill hon lämna honom och gå vidare men med all historia är det svårt att lämna något som hon gillar så mycket, han betyder allt för henne. Han har alltid funnits för henne även om han inte alltid visat henne det, har hon alltid vetat det. Hon är alltid där för honom när han behöver henne. Flcikan kan inte bara lämna allt det bakom sig, hon kan men hon vill inte. För mycket känslor av oro får flickan att fundera på om han är värd allt detta besväret och all den sorg som han ger henne. Men om allt kan sluta bra kanske är det värt det då? Just nu behöver hon ta sig ur hans fasta grepp, hon behöver visa honom var gränsen går. Men hur många gånger hon än förbereder sig för att göra det händer det aldrig. När hon väl tittar in i hans ögon blir hon varm i hela kroppen, hon riktigt längtar efter att det bara ska bli flickan och pojken alldeles ensamma eller att han ska göra något som får henne att förstå att det är hon som betuder något och ingen annan. Men det gör han aldrig. Han busar lite extra med henne, ängnar henne några extra blickar men vad betyder det? att det är henne han vill ha? eller han gör det för att hon inte ska ge upp med honom och lämna honom? Han ger henne så många signaler att hon inte vet hur hon ska tolka dem, vilka som är äkta och vilka som är falska. Vilka signaler han vill att han ska få grepp om och hur ska hon göra för att han ska förstå vad hon vill? hon skickar ut signaler precis som pojken gör men ingen av dem vågar definera vad det är som händer. båda har blivit sårade förr och vill inte det ska hända igen, båda håller på att bygga upp sina hjärtan igen och båda har svårt att  släppa in någon ny i det så sköra hjärtat. Men kanske är det dags att våga? Dags att ta itu med allt detta så det kan bli en början på något eller slutet på något.

Är det okej att vara lycklig? är det okej att få känna en känsla av glädje i kroppen. Sprallighet, blyghet, lite hes i rösten och känslan av att allt kan ha ett bra slut. Är det okej?

      Flickan har mött upp pojken som utnyttjade henne. De har aldrig riktigt pratat ut om vad som hände mellan dem. Flcikan kände att det var inte lönt att ansträngna sig så mycket för en person som hon visste i slutändan skulle såra henne igen. Hur många tårar har hon inte fällt för honom? hur många tankar har hon inte ängnat åt honom? hur många drömmar har hon inte drömt om honom? hur många sms har hon inte tvekat på om hon skulle våga trycka på skicka eller inte?

        Kanske har tillfället inte funnits att ta upp allt som hänt innan. Eller flickan är för feg för att ta upp ämnet igen. Ibland kan man tänka sig att hon är rädd för svaret som hon kommer få om hon tar upp ämnet igen. Hon vet att hon inte är redo att låta honom gå, hon vet att hon inte klara av ett liv utan honom, just nu. Kanske kan hon det i framtiden. Hon har underbara dagar med pojken där han visar henne allt det där som hon älskar med honom och andra dagar kan hon knappt titta honom i ögonen eftersom hon skämms för hur han behandlar henne. Men på de dåliga dagarna vågar flickan inte gå emot honom, hon vågar inte ställa några krav på honom. Hon är så rädd för att förlora honom, hon är så rädd för att mista honom så hon ger honom nya chaser hela tiden. Hon kan inte sluta att hoppas på att en dag ska det bli dem, att alla sagor har ett lyckligt slut.

         En bra dag som denna kan göra att flickans alla tvivel förvinner ut ur hjärnan och känslan av lycka och trygghet börja växa hos  henne. Men även om detta har varit en helt fantastisk dag för flickan vågar hon ändå inte lita på att pojekn inte kommer såra henne igen. Hon vill så gärna tro att han förändrats och att det kan växa fram något men lika snabbt som förhoppningarna kommer drar han undan mattan hon står på. Han blir en annan person, han förändras till något som hon inte gillar. Han blir en person som sårar henne och ger henne mer negativitet än något annat. Viljan att berätta sina känslor för honom är stor men rädslan är större. Rädslan är så stor att flickan aldrig kommer våga berätta sina rätta känslor, kanske kommer hon aldrig våga det