Det ligger för mycket ångest i allt det gammla som hänt i mitt liv. Det ligger och skaver som ett sår som aldrig vill läka. Hur mycket jag än försöker försvinner det aldrig. Det är mycket i min barndom som gjort mig till den personen jag är idag, jag tror att om den insidenten aldrig hade skett hade jag varit en människa som mått mycket bättre och hade haft en normal barndom. Jag önskar att jag skulle få prova på att vara barn, jag har aldrig fått uppleva ett riktigt tonårs liv, med skandaler och fester. Jag har aldrig fått vara en tonåring, det fanns ingen plats för mig att vara det. Det fanns inte tid till mig och göra dumma saker för att sedan lära mig av det. Jag var tvungen att ha lärt mig innan något hänt. Det fanns istället en annan person som tog allt detta från mig plus mycket mycket mera. Hon förstörde mitt liv, det är fortfarande förstört. Hon försöker ta sig tillbaka men jag kommer aldrig släppa in henne i mitt liv igen. Hon förstörde allt för mycket för mig, hon önskade mig allt ont i världen och det värsta av allt hon önskade mig döden. Att livet skulle tas ifrån mig, att jag inte längre skulle få leva, att jag inte längre skulle få ta en andetag på våran planet. Detta var en person som betydde allt för mig. Hon var mitt allt, hon var allt jag behövde för att känna mig hel. En riktigt bra vän. Men vad hände? vad gjorde jag för att förtjäna all denna onsdka? jo jag levde, lite för nära henne, skötte mig för bra, gjorde det som förväntades av mig. Hon hatade mig, hon hotade mig, hon försötde allt som kunde varit något bra för mig och nu frågar hon varför jag inte är glad att se henne? är det inte självklart?! Det går inte att förlåta en sådan sak, det går inte att få tillbaka den personen som jag en gång såg i henne, jag kommer aldrig mera kunna se henne på samma sätt. Helst vill jag inte se henne alls. När jag ser henne blundar jag och drömmer att jag är på en planet där hon inte kommer åt mig.