Du åkte, jag stannade.
Du gav dig iväg, här väntade jag
Du packade väskan, jag packade upp
Du stressade, jag var lugn
Vi var aldrig på samma plats
Aldrig på samma nivå
Vi är på väg dit men hamnar där aldrig
Slutet för dig är början för mig
Vi kan inte enas
Vi är alltid oense
Jag och du är inte bra längre
Var länge sedan vi var det
Vi måste sluta
Du måste sluta
Jag måste sluta
Vara beroende av varandra

Hemma, hemma i mitt eget hem.
Vattnet rinner nerför min kropp
Schampot i håret, tvålen på kroppen
Mina händer försöker tvätta bort det orena, det smutsiga. Vattnet som rinner av mig känns smutsig, kanske kan jag bli ren nu?
Tillbaka i din närhet, hatar mina tankar, mina känslor. Du får inte mig att må bra längre. Du får mig att se ner på mig själv. Att känna skam och ångest. Du vet och jag vet. Du och jag är inte för alltid, kanske inte ens nu. Du och jag kommer aldrig bli ett. Men ändå kan jag inte lämna dig. Ändå låter jag dig utnyttja mig gång på gång. Ändå låter jag inte min hjärna styra som vet hur fel detta är. Du är inte den du var innan. Inte för mig. Jag behövde dig men nu är det försent....

Allt är fel. Allt. Finns inte mycket som jag gör rätt just nu. Här ligger jag. Inte i min säng. Inte i min lägenhet, inte i mitt rum. I någon annans. Någon jag en gång älskade. Någon jag en gång respekterade. Någon jag en gång behövde. Nu?
Jag är inte hemma. Jag är fem minuter från mitt hem och jag har aldrig längtat mer efter min egen säng. Här är jag inte ensam. Här är du. Och jag. Du är i samma längre. Jag är inte samma. Vi är olika. Innan var det detta jag ville. Få sova med dig. Få älska dig. Få bli älskad utav dig. Nu vill jag inget. Jag äcklas av mig själv. Jag mår dåligt av mig själv. Skammen kommer. Här ligger jag i din säng och det enda jag vill göra är att gå hem. Du utnyttjar mig. Och nu har jag förstått, men ändå vågar jag inte gå, ändå vågar jag inte lämna dig.

Vakna upp,
Öppna ögonen
Känna andetagen
Känna känslor
Allt finns kvar
Allt finns som jag önskade kunde försvinna
Allt!
Livet är orättvist
Livet är inte bra
Detta är inte mitt liv
Inte mitt
Jag har inte valt det
Jag vill inte heller välja det
Varje gång jag stänger mina ögon
Hoppas jag att jag inte ska behöva öppna dem igen
Varje gång jag lägger mig hoppas jag att jag inte ska behöva resa mig upp igen
Varje gång jag andas hoppas jag att det är det sista andetaget
Så missnöjd
Så ledsen
Så skadad
Så trasig
Så ensam
Så ensam

Sorgligt. Så sorgligt. Jag vet inte vad felet med mig är. Någon som kan förklara? Han skadar mig om och om igen men ändå går jag tillbaka. Ändå väljer jag honom framför alla andra. Ändå vet jag att det är fel. Men jag väljer honom varje gång.
Han finns där för mig, det vet jag. Men han vill inte vara med mig. Bara ha det roligt. Han säger att jag är speciell, fast är jag det? Är det fler han säger så till?
Vi pratar om allt. Vi finns där för varnadra och alt är underbart ändå vill han inte. Ändå räcker jag inte till. Ändå är jag inte allt för honom.
Jag är dålig, usel. Jag hatar mig själv. Jag låter mig luras varje gång av honom. Varje gång tar han mig när jag är på väg åt ett annat håll. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer....

Tablett
Ännu en
Flera
Hur många ska gå ner?
Domningar i kroppen
Inte känsla längre
Ångesten försvinner
Kanske kan jag känna lycka?
Kanske kan jag få känna glädje?
Till vilket pris?
Vilket pris ska jag betala?
Äta tabletter för att ta bort ångesten
Äta något för att kunna sova
Äta något för att kunna leva
Är det så man lever?

Vi var där igen. På samma plats. Samma ställe. Återigen kom vi tillbaka till den platsen vi sa vi aldrig skulle mötas på igen. Där vad vi nu. Igen.
Slutet. Vilket slut? Det går inte. Det fungerar inte. Vi klarar oss inte ifrån varnadra. Vi stads tillbaka till något som är lika med noll. Vi är på samma plats. Vi vill olika men ändå lika. Hur kan det bli såhär fel?

Ord, är bara ord
Meningar,är bara meningar
Ord bildar meningar
Meningar bildas av ord
Du och jag var i samma mening
Du och jag blev ett ord, oss
Värdet av meningen var hög
Glädjen i ordet kunde höras
Värdet försvann
Tilliten i orden kunde inte höras
Allt försvann
Meningen men orden. Orden som engång bildade en mening