Har koncentrerat mig så mycket på vad du vill, vad du känner, hur du mår. Någonstans på vägen har jag tappat mig själv, mina tankar, mina känslor. Jag lovade att det inte skulle hända igen men ändå gjorde det. Du tog över mig igen, som du alltid gör. Du tog bort mig ifrån min säkra plats. Nu är jag ute på tunn is, skämmande. Till och med skräckinjagande. Vad händer nu? Vad gör vi? Är det detta jag vill? Är det detta du vill?
Jag blir sårad om och om igen men jag vet inte om du märker det, eller kanske bryr du inte dig. Känslorna inom mig vet inte vart dem ska ta vägen. Ena sekunden tom och det ekar inombords,andra sekunden fyller du mitt liv med glädje och kärlek! Frågan är vilket kommer överväga? Vilket är det du kommer visa för mig. För det är bättre för mig att vara ensam än med någon som får mig att känna mig ensam....

All because people always leave and one day you will too. That's my fear, I'm terrified that the days until that happens is counted...

Alone
Empty
Sad
Forgotten
Hurt
Broken
Weak
Heartbroken
That will be me when you leave me....

Du får mig att fundera
Du får mig att tänka
Du får mig att fantisera
Du får mig att leva
Men till vilken nytta?
Nu är jag rädd
Nu är jag ensam
Nu är orolig
När kommer du göra det?
När kommer du avsluta det igen?
Oron växer
Växer
Jag vill inte
Jag vill inte
Jag orkar inte mer...

Allt gick bra. Allt gick för bra. Du och jag var en bra kombination. Jag visste att det skulle bli kaos, men jag visste inte att det var min tur att ställa till det.
Jag vill vara med dig. Jag vill ha dig. Ingen annan. Men vad gör jag? Säger fel namn till dig. Säger någon annans namn. Hur dum får man va? Vad hände? Hur blev det så fel?
Jag vet att jag sårade dig, det se klantigt. Jag vill vara med dig. Jag finner inte ord för hur mycket du betyder och ändå kommer det en situation där jag mår dåligt och blir rädd så rädd för jag minns vad som hänt innan. Minns vad han gjorde mot mig, jag blev rädd för dig. Något som aldrig hänt innan. Rädd att du skulle göra mig illa, fast jag visste att du aldrig skulle. Jag försökte skydda mig men helt plötsligt hade bandet spolats tillbaka. Det var inte du och jag, det var jag och han. Försökte rädda mig själv genom att säga nej, genom att skriva sluta. Då kom hans namn. Jag såg sorgen i dina ögon. Jag såg besvikelsen i dem. Din röst var hård mot mig. Jag kände mina ögon började vattnas. Innan jag vet ordet av det börjar den ena efter den andra tåren rinna nerför min kind. Så ledsen för att jag sårade dig. Så ledsen för att jag klantade mig. Så ledsen för att nu kan jag missta dig.
Jag hoppas och vill att vi skrattar åt detta. Att vi kan glömma och gå tillbaka till den tiden som vi haft så bra ihop just nu. Jag vill ha dig, men än är det inte läge att berätta mina känslor för dig

Från lycka till oro.
Från oro till osäkerhet
Från osäkerhet till rädsla
Mycket känslor
Mycket funderingar
Mycket av allt
Det kan vara bra
Det kan vara dålig
Som vanligt är det du som vet
Inte jag
Jag vill inte att det ska ta slut
Jag vill inte
Jag vill inte du ska vilja
Jag vill fortsätta
Jag vill verkligen det
Men varför ska jag få bestämma?
Varför ska jag få ha en synpunkt?
Varför ska mina känslor spela roll?
Du har aldrig gett mig en chans
En chans där jag kan påverka
Men jag se stått vid din sida
I vått och torrt
Vid din sida, för din skull
Men vad har jag fått tillbaka?
Jag begär inte mycket
En liten bit av ditt hjärta är allt jag vill ha från dig. En lite bit av dig!

Dagarna har rullat på. En efter en. Du och jag har kommit närmre varandra. Nästa like otäckt nära. Du och jag som inte fick hända är mer verkligenhet än någonsin.
Iväg med våra vänner, är det du och jag. Sovandes ihop är det du och jag. Min arm om din hals, ditt ben över mitt. Dina armar med ett fast grepp runt min midja. Så sov vi. Så spenderade vi en helt fantastisk natt. En natt som jag inte ville skulle bli morgon, en natt som skulle pågå i oändlighet.
Den fruktade morgondagen kom, snabbare än morgonen någonsin kommit tidigare. Min rygg mot fin mage. Dina armar runt mig och mina händer håller fast dina armar. I din famn är jag trygg, i din famn mår jag bra.
Ögonen öppnas, det är morgon. Bittra blickar är det första vi får av varandra på morgonen. Ett dåligt skämt gör mig kokande het inombords och jag flyttar över till andra delen av sängen. Tar ett eget täcke och vänder ryggen till. När vännerna våra lämnat oss i fred fortsätter diskussionen. Eller egentligen är det ingen diskussion. Återigen skämtar han bort det. Och han får det han vill ha sex... Eller man kan ju faktiskt börja fundera på om det är det enda han vill. Bittra miner från min sida efter han är "klar" men han förstår inte. Han förstår mig inte. Han undrar vad som är fel, men jag kan inte berätta det för honom. Jag kan inte dela min bitterhet med honom.
Bilen Rullar hem igen. Jag kliver ur bilen utanför min lägenhet. Alla är ute och hjälper till att lasta ut packningen. Där står han igen. Med armarna runt mig och jag vill inte släppa taget. Då kommer det igen. Ett skämt. Jag blir ledsen. Men visar inget. Blir arg och förklarar att jag inte orkar med. Han skrattar och säger jag ska sluta. Men hur kan jag sluta känna någon som växer inom mig, bara för han vill det? Han tar tag i min handled men jag sliter mig ut hans grepp. Återigen förklarar jag att jag inte orkar. Han ser ledsen ut och kollar på mig. Han frågar om vi kan kramas och mina armar är runt honom innan jag ens hunnit fundera.
Jag går uppför min trappa. Han ska ut, ut och festa. Jag frågade om han ville komma senare men det verkade tveksamt. Han ska ut, iväg från mig. Min mage gör ont. Mitt hjärta bultar snabbare, min andning blir tyngre. En panik-ångest attack tar över mig. Min kropp blir lam. Jag måste lägga mig ner. Börja fundera. Fundera på hur kunde allt som varit så bra bara ta slut? Tårarna rinner sakta nerför mina kinder. Detta är en man som jag vill vara med. Men varför?

Nu är vi här igen. Du och jag. Tillsammans. Men ändå. På samma väg fast ändå inte. Mina känslor för dig är stora. Så stora att jag inte vet vad jag ska göra. Det som jag trodde jag stoppat undan finns nu här igen. Det som jag var rädd för har nu besannats.
Jag är rädd, jag är så rädd. Rädd för känslan, rädd för hoppet, rädd för slutet, rädd för dig. Jag är rädd för att det kommer sluta som det gjort innan. Vi isär och en av oss ledsen. Och det är aldrig du. Vi måste snart bestämma oss. På riktigt. För alltid. Det fungerar inte såhär. Jag tror tyvärr att mina känslor för dig är kärlek. Tror tyvärr att du finns med i mina drömmar, att du finns med i min framtid.

Du är iväg, jag är här hemma. Du gav mig inget hejdå. Du visade inte några känslor. Frågan är om du tänker på mig. Frågan är om du bryr dig om mig. Frågan är om jag verkligen spelar någon roll för dig.
Jag saknar dig. En liten del av mig tänker på dig oftare än vad jag borde göra. Men det går inte att göra något åt. Jag vill att du hör av dig. Jag vill att du ska sakna mig så som jag saknar dig. Men snart får det räcka. Du har stulit mitt hjärta. Det var längesen du gjorde det. Men om du inte kan ge mig lite av din tid. Lite av din tankevärld varför ska jag ge dig av min?
Jag är trött på att bli behandlad såhär. Trött på att aldrig få något lätt svar. Trött på att inte kunna gå vidare. Trött på att älska dig!