Mörkret kommer allt närmre, skuggan har blivit alldeles för mörk, det går inte att urskilja i det lilla ljuset som finns kvar. Kämpar och kämpar för att försöka hålla kvar det lilla ljuset som fortfarnade finns, det är inte lätt. Det är precis som det inte fastnar. Det är precis som det inte går att greppa, inte går att nå, för långt borta. Och längre bort svävar det. Ljuset som skulle bli räddningen, ljuset som skulle lysa upp allt det mörka igen. Det mörka skulle behöva letas efter, inte var tanken att ljuset skulle försvinna. Ibland kanske tanken förväxlas med vad som egentligen händer i verkligheten, kanske är det mörkret som är verkligheten och ljuset som är önskningen? Kanske får vissa uppleva det fantastiska livet i ljuset medan andra får försöka hålla kvar i det lilla ljus de har. 

     En fas, en som aldrig lyckas försvinna. Hur mycket du än vill glömma kommer den tillbaka, om och om igen. blåst bort den så många gånger men den lyckas alltid hitta tillbaka. Dåliga dagar kommer den närmre igen, letar sig in och bygger upp en mur igen. En mur som är svår att riva, som ingen kan riva. Det är farligt, isen är tunn och tunnare blir den. Det är svårt nu, mycket svårt. Allt bör försvinna, allt måste försvinna, varför kommer då allt tillbaka igen? Varför försvinner det inte? Det bara måste göra det. Känslorna måste försvinna, hatet måste försvinna, förvirringen av att inte förstå måste försvinna. Det bara måste det. Men var är alla?

   bort, långt bort, kanske på en annan planet. Kanske är jag det? kanske är detta inte rätt för mig? kanske var det tvungen att hända och då blev jag den utvalde. Inte rättvis, eller kanske det är? kanske har jag själv gjort allt detta? kanske har jag själv orsakat denna röra? kanske jag förtjänar det som kommer... 

    Att vänta på att allt ska slå ut igen är som att vänta på tredje världskriget. Väntan är det värsta, man skulle tro att händelsen är den värsta men väntan på att allt ska blossa upp igen är värst. När det finns något som går bra i livet kommer det upp igen, förstör och förstör. En annan person kan styra ens liv, ha en sån otrolig makt när den egentligen förtjänar mer lidnande än mig. Den förtjänar allt ont som kommer, men kanske gör jag med det? kanske är det något som vi måste dela på? så många frågor som dyker up så fort personen sätter sin fot i närheten av mig, så många känslor suom jag inte längre trodde fanns dyker upp. Hatet, ilskan, avskyn kommer tillbaka, allt lite starkare, lite som en återbetalning för att jag glömt bort att må dåligt. Då får man sota får det senare.

     En ny start hade varit underbart. Bort från dem som gör mig illa, bort från allt som kan skada mig, bort från dem som vet hemligheten, bort från den personen som jag är. Det är inte jag , detta är inte jag.... kanske är detta någon jag blivit på grund av vad som hände, kanske är detta en person som aldrig skulle funnits som existerar på grund vad en annan människa utsatt den för. Kanske hade ljuset funnits i livet istället för allt detta eviga mörker som det inte finns någon väg ut ur. 

      Jag blev lovad annorlunda, jag blev lovad att det skulle bli bättre, jag blev lovad att de alltid fanns där för mig, men allvarligt? Det är inget av det som stämmer. Inget. Allt är som bortblåst. Jag är glömd, borttappad, kastad och undangömd. Kanske är det bättre för mig att ha det så? jag skulle vilja försvinna helt, inte lämna ett spår. Börja om på nytt, där ingen vet något om mig. Inte något. Det finns ingen chans till en ny chans här, för många anar, för mycket skvaller, för mycket tankar, för mycket känslor. Att bara få lämna allt och försvinna skulle leda till ett liv där jag är ostoppbar, en robot, en maskin utan känslor, det skulle bli ett liv utan problem. Ett liv som skulle spegla vad som händer med en person när någon annan rövar bort friheten och makten som en människa ska få ha...

kanske begär jag för mycket, kanske försöker jag glömma händelsen så mycket att det ger bakslag istället och jag minns den i minsta detalj. Allt finns kvar, allt. Precis allt! inget är egentligen glömt den enda skillnaden är att jag vet hur man stoppar undan alla bevis som gör att någon kan få veta. Någon vet.... en person vet.... den är lika skyldig som personen som gjort det. Men lärdom får man ta av det. Ensam är man starkast, ensam kan man inte bli sårad, ensam kan man växa, ensam kan man erövra, ensam är man en vinnare......Eller?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...