Det är något som mycket av min tid går åt till just nu. Min hjärna vill helt enkelt inte släppa vissa saker. Istället för att bara låta dem vara överanslyserar hjärnan dem. Allt som varit bra blir till något dåligt, allt som varit dåligt blir till något bra. Hjärnan spelar mig en hel del spratt just nu och jag vet inte vad jag kan lita på längre. Jag vet inte om det bara är hjärnan som jag bör sluta lita på. Vissa personer har kommit snabbt in i mitt liv. Något som skrämmer mig, det är ett läge som jag inte är van vid. Jag brukar aldrig släppa in någon så snabbt. Det brukar ta lång tid och det brukar vara en väldigt smärtsam tid för mig eftersom det är mycket i mitt förflutna som påverkar mig än idag.
Jag har förstått att det inte går att lita på alla människor och just nu litar jag inte på någon annan än mig själv. Jag vet att de låter sorgligt men det är så det blivit med tiden. För många som sårat och alla de sveken man har fått uppleva. Några ärr kommer alltid sitt kvar, vissa kommer bli mindre med åren. Men de jobbiga med ärr är att de aldrig försvinner helt, även om de inte syns påverkar de ändå...