Natten är förbi, ännu en jobbig natt fast bättre en den förra. Inte ensam,inte sårbar längre! För djupt sårad för att kunna känna, för djupt för att se det god runt om. I stundens hetta tog besluts, beslut som inte kan ändras. Stänga, låsa och gömma. Det som är viktigast för en. Det får inte hända igen. Det får bara inte. Jag orkar inte mer, vill inte mer. Jag har tagit beslutet. Ensamheten är välkommen, ensamheten är här för att stanna. Om man inte släpper in någon annan än den så kan man inte bli sårad, i te känna sig hjälplös, inte känna några känslor. Jag måste leva efter detta, jag får inte luras av andra, inte låta dem komma mig nära. Inte låta dem känna mig. Känner dem mig inte kan dem inte göra mig illa. De kan inte få mig att trilla ihop om de inte betyder något för mig. Beslutet är taget och hugget i sten! Ensamheten välkommen, kärleken hejdå du har gjort mig så illa så nu är det jag som släpper dig så än en gång välkommen till mig ensamheten. Du har aldrig lämnat mig men nu välkomnar jag dig, respekterar dig och litar på att du ska få nu att förstå att det enda jag behöver är dig!

Så ledsen så arg så besviken. Så mycket av allt just nu. För mycket av allt. Lägga sig i fosterställning på det kalla golvet och bara ligga där. Aldrig resa sig. Aldrig flytta sig. Han har gjort henne illa. Han sa han brydde sig men svek som de andra. Lämnade henne liggandes, inte kapabel till att resa sig. Han förstörde henne, han lekte med hennes hjärta. Hon fick förhoppningar och då stack han! Vidrigt vidrigt. Flickan är ensam, ledsen och på golvet. Frågan är om hon kommer resa sig igen?