Ibland kan man undra varför allt bara inte får flyta på, utan några problem på vägen. Känner att jag skulle behöva det just nu. Har lagt mycket på hyllan nu så att säga och faktiskt börjat ta tag i saker i små steg igen. Allt bara för att det inte ska kännas som jag har världens stressigaste liv har jag börjat lärar mig vikten av att prioritera.
Något som ändå ständigt tycks hända i mitt liv är att problem efter problem dyker upp... Att lämna honom bakom mig var det svåraste jag någonsin gjort. Att låta honom få en annan plats i mitt liv var svårt, men nu har jag bestämt att hur mycket han än vill ta sig tillbaka till platsen han hade innan finns det ingen chans. Även om han försöker förstöra när något går bra för mig så får han inte komma till mitt hjärta igen. Hjärtat har valt en annan väg, en väg som är lugn, en väg som leder till glädje och kärlek när den behöver det.
Det är någon annan som stulit hjärtat nu, det går inte att lämna tillbaka det till honom, han är inte värd det, hjärtat har tagit sitt beslut, en gång vänt det ryggen, aldrig kommer man komma det nära igen