Ibland kan man faktiskt börja undra. Vissa människor blir man så besviken på. Man tror att vissa ska få en plats i ens liv och kanske till och få stanna kvar. Det sorgliga med allt detta är att man jämt blir besviken. Till slut tröttnar man på att alltid bli besviken och slutar helt enkelt bry sig.
Det som händer är att man förklarar en sak för någon, en helt främmande person, men hoppas ändå att den ska förstå att om den vill försöka ta en plats i mitt liv måste man bevisa att man är en person som man kan lita på. Jag behöver inte fler personer som inte är pålitliga och sviker en när man behöver dem. Därför kan jag inte visa mina känslor, för det finns inga känslor att visa. Det personen inte förstod var varför jag inte kände på samma sätt. Jag förstår fortfarande inte hur denna personen ens kunde fått några känslor på så kort tid.... Men tvinga fan inte mig att känna något, tvinga inte mig att låtsas att jag känner något, tvinga inte in mig i ett hörn där jag inte har någonstans att fly. Jag måste alltid få ha en flyktväg, måste alltid få ha en chans att komma ifrån, en chans att fly från det som verkligen händer.
För att vinna min tillit krävs det mycket. Inte fina ord, inte gester som inte betyder. Det enda som jag vill ha är någon att lita på, visar en person mig det är det inte så svårt att lära känna mig. Men det är klart att om man inte visar det kommer jag aldrig kunna öppna mig heller, det finns inte utrymme för att bli sårad av oviktiga personer. Det är frågan om det finns utrymme för det till de personerna som verkligen betyder något för mig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sen jag skrev här. Sist var det 2017. Nu 2019. Det känns konstigt att behöva ta sig tillbaka till denna plats som jag under en lång tid behövde för att överleva min vardag. Jag trodde att detta var över och att jag lärt mig stå på egna ...

Det finns personer i livet som betyder mycket, så mycket att det gör on i en. Jag har fått en ny sådan i mitt liv och hon betyder väldigt mycket för mig. På kort tid har hon blivit en av mina närmsta vänner och delar allt med henne... Tills nu... Jag...

Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir ...

Varför? Varför? varför jag gör detta mot mig själv? ibland undrar jag om jag verkligen tänker när jag gör något. Jag vet att jag äslakr dig, jag vet att det är dig jag vill vara med, jag vet att jag vill ha en framtid med dig, ändå lyckas jag trssla ...

Vi blir äldre för varje dag som går. Vi är inga ungdomar längre. Den tiden är förbi. En tid jag hatade, en tid jag älskade. Allt är förbi. Nya setg ska tas på en okänd mark. Jga vet inte hur jag ska hitta, vad jag ska leta efter. Jag vet inte vad jag...