Ibland är det bara svart, helt mörkt. Jga hittar inte någonstans. Jag tror jag vet vad jag vill, vet vad jag ska och göra. Men egentligen vet jag ingenting. Jag är rädd för vad som väntar mig. Det okända är skrämmande, det är något som jag inte blir klok på. Vad kan finnas där? bra eller dåligt? Ibland undrar man. Det ger ångest, mycket ångest. Jga vet inte vad som väntar. Alla tror de vet vad jag vill göra, vad jag ska göra men hur kan de veta om jag inte vet det själv? HUr ska jag någonsin veta? kommer jag någonsin veta? Nu avslutar jag snart ännu ett kapitel i mitt liv. Jag har tagit mig igenom något som jag aldrig skulle vara möjligt när jag började för fyra år sedan men nu står jag här, två månader kvar, sen tar jag min examen. EN EXAMEN! hur kan detta ens vara möjligt, alla säger att de aldrig tvekat på att jag skulle klara de, de förväntade sig detta för de visste att jag var "duktig" men hur kunde de veta? hur kunde de veta att jag skulle klara det? jag har tvekat varje minute, varje sekund jag har gått i skolan på om det skulle gå. Om jag skulle lyckas. Nu står jag här, med två månader kvar, och har levererat högsta betyg på nästan alla kurser. Jag tittar på mina betyg i mina kurser och inser att på alla dessa åren har jag endast fått godkänt i några få ämnen annars ligger jag på högsta betyg. Jag har aldrig misslyckats på en ända tenta på fyra år... Ändå är jag inte nöjd, ändå inte säker på att detta kommer räcka. Inte säker på att detta är jag...